För att använda ett av Gösta Ekmans egna många bevingade uttryck: Han var känd redan som spermie. Med en far som hette Hasse Ekman och en farfar som hette Gösta Ekman den äldre föddes han praktiskt taget rakt in i yrket och har roat svenskarna i decennier.

Men barndomen i den kulturtunga familjen Ekman var inte enkel. Gösta Ekman har tidigare berättat om den komplicerade relationen till sin ofta frånvarande far, som lämnade familjen när Gösta var fem år.

I en intervju med TT 2010 berättade han att uppväxten med tre småbröder, två styvsystrar och "lite föräldrar" präglade honom på ett svårdefinierbart sätt.

Säker var han dock på två saker, att Lill-Gösta blev "skrattretande" och att det blev trångt om saligheten.

– Det är sorgligt att säga, men jag tror att jag alltid kände mig i vägen. När min morsa prioriterade mig för att jag var äldst blev de andra avundsjuka. Där stod de som små fågelungar, sade han.

Ekman var öppen med självmordstankarna han hade i 20-årsåldern, om hur han rensade farmors tablettburkar och skar sig med rakblad. Men den äldre Gösta vittnade ofta i intervjuer om att vara tillfreds i tillvaron på Södermalm i Stockholm.

Med samarbetet med Hasseåtage, figuren Papphammar, rollen som Sickan i "Jönssonligan" blev Gösta Ekman en av Sveriges mest folkkära skådespelare och i och med rollerna gjorde han avtryck som komiskt geni.

LÄS MER: Niklas Darke "En gemensam nämnare i rock och hatt"

Men karriären började som regiassistent åt pappan och åt "en lynnig Ingmar Bergman" i slutet av 1950-talet. Han revydebuterade i Alfredsons och Danielssons revy "Konstgjorda Pompe" 1963, och året därpå kom det stora genombrottet i dundersuccén "Gula hund". Ekman blev uppskattad för sin slapstickhumor, och som vishetsläraren Mahatma Ekman i just ”Gula hund” snavade han fyra tusen gånger.

Det kändes i knäna. Hela livet.

–Jag har själv kallat det för slappstickskador. Jag var hos en idrottsläkare som sade ”så kan du inte göra, det är så djävla dumt, men du har ju gjort det med flit. Du får skylla dig själv", har han berättat för TT.Mer än slapstick

Men Gösta Ekman var mer än bara slapstick. 1964 spelade Ekman i Hasseåtages prisade "Att angöra en brygga" och 1985 debuterade han som långfilmsregissör med "Morrhår och ärtor" där han spelade mot bland andra Margaretha Krook.

Under åren som följde spelade Ekman i otaliga filmer, tv-serier och pjäser. Han medverkade också i många av hustrun Marie-Louise Ekmans produktioner. De senaste åren slog han av på takten men var ändå verksam som skådespelare och regissör vid Dramaten och som professor vid Teaterhögskolan.

Hans sista film blev kortfilmen "Gunnar & Anette", som hade premiär 2006, och 2013 regisserade han Dramatens "Främmande språk".

I ett pressmeddelande understryker Dramatenchefen Eirik Stubø Ekmans betydelse inom svensk teater, film och kultur: "Beskedet om hans bortgång är tungt att ta emot. Nu sörjer vi honom, och känner samtidigt glädje över att han under en följd av år kom att stå Dramaten nära – både som regissör och som vän, med nyfikenhet och öppet sinne för teaterns hantverk och för scenens och skådespelandets innersta hemlighetsfulla liv".

Och även om karriären blev ovanligt lång hade Gösta Ekman tänkt på pension länge. Väldigt länge. När han fyllde 65 år 2004 sade han till Aftonbladet:

– Jag har gjort väldigt, väldigt mycket och jobbat väldigt, väldigt länge. Jag har sett fram emot pensionen sen jag var 19.

Gösta Ekman avled natten till lördagen efter en tids sjukdom. Han blev 77 år.

LÄS MER: Röster om Gösta Ekman "Han var en av de största"

LÄS MER: Bah Kuhnke: "Inbjudande i sin kvickhet"

Se SVT:s klipp om några av Gösta Ekmans roller här:

Evelina Pålsson
063-16 17 11
evelina.palsson@mittmedia.se