Annons

Annons

Annons

Annons

Örebro

Konsert med Hatebreed: "Som att man just fått stryk"

KONSERT: Högt betyg från NA:s recensent Jonathan Björklund som sett hardcorebandet Hatebreeds konsert på Frimis.

Hatebreed får 4 av 5 i betyg av NA:s recensent Jonathan Björklund efter konserten på Frimis salonger i lördags.

Bild: Claudio Bresciani/TT

Annons

Hardcorelegendarerna Hatebreed från Connecticut är inga duvungar i genren. Sedan starten 1994 har bandet hunnit med åtta studioalbum och otaliga mängder med världsturnéer. Att årets turné med metaldoftande hardcore avslutas i vårt fina Örebro känns därför lite absurt. Men mest högtidligt självfallet. Så när pojkarna klampar in på scenen till tonerna av Inner Circles klassiska Bad Boys känner man verkligen att förväntningarna är höga. Kommer Hatebreed leverera? Svaret är simpelt: Ja, Hatebreed levererar. Hårt.

Sångaren Jamey Jasta, iklädd fashionabel snusnäsduk runt huvudet och utsökta militärshorts som sig bör när man rör sig i hardcoresvängar, vrålar furiöst och snyggt. Detta ger han bevis på när bandet slänger sig hutlöst snabbt mellan alster som Looking Down The Barrel Of Today, Proven, Empty Promises och Driven By Suffering.

Annons

Annons

Ordet "andrum" är uppenbarligen bara ett påhitt från barndomens sötbrödsdagar.

Det går i hundra knyck under den dryga timmen som Hatebreed mässar ut sin svettfyllda Friskis & Svettis-metal och låtar serveras utan märkbar paus. Ordet ”andrum” är uppenbarligen bara ett påhitt från barndomens sötbrödsdagar om man får tro hardcorebastarderna på scen. Det är nästan så man blir vimmelkantig. Dock sker en kort paus när gamla pärlan Last Breath tillägnas dödsbandet Internal Bleedings trummis William Tolley som tyvärr gick bort tidigare i april. En fin hyllning som känns både korrekt och värdig.

Men om inte tempot i setlisten gör dig yr kan nog trycket i ljudet hjälpa dig på traven. Glädjande nog är ljudbilden för kvällen alldeles utmärkt balanserad och inga toner faller i glömska. Men det är i trycket som kärleken ligger. För det fladdrar bokstavligt talat i byxorna när basen smäller på och trummorna hamrar iväg. Exakt som det ska vara när det vankas den här typen av konsert.

Men det är i trycket som kärleken ligger.

Och det där omtalade trycket når sitt klimax i kvällens fyra avslutande alster. Från allsångsfesten Live For This, vidare in i hårdnackade Honor Never Dies, till mjölksyrekanonen Perseverance och med ändhållsplats i kolossen som är I Will Be Heard avslutar Hatebreed sin turné med flaggan i topp. En formidabel käftsmäll i fyra delar.

Annons

Visst, en del av mig tycker dock att hela konserten känns lite stressad och att jag aldrig riktigt hinner njuta av en låt innan det är dags för nästa. Det känns lite som att jag fått intensiv, och älskvärd, öronmisshandel under en dryg timme och att jag först efter allt kan ta in vad som faktiskt hänt. Men sen tänker jag att det ändå nog är så som Hatebreed ska kännas. Som att man just fått stryk.

MUSIK

Hatebreed

Frimis Salonger

Betyg: 4 av 5

Annons

Annons

Till toppen av sidan