Maryan Abdullahi var 21 år gammal och pluggade medicin vid ett av universiteten i Somalias huvudstad Mogadishu. Dessutom arbetade hon som volontär vid ett av sjukhusen i stan. Det var för övrigt dags för examen snart. Maryans pappa hade rest till Mogadishu från London för att vara med när detta firades.

I lördags var hon på väg hem efter att ha gjort sin volontärinsats på sjukhuset. Hon satt och väntade på en buss. Just då exploderade en lastbil fullastad med sprängämnen. Misstankarna om att det var något skumt med lastbilen hade börjat väckas. Men det var för sent. En anhörig ringde till Maryans mobil direkt efter explosionen, men bara för att höra en främmande röst berätta att just den här mobiltelefonens ägare dödades omedelbart i attentatet.

Först sades antalet dödsoffer vara några tiotal. Antalet steg till över 100. När detta skrivs närmar det sig 300. Siffrorna säger naturligtvis något. Men det säger inte allt. Det är viktigt att berätta om de enskilda människorna som drabbas, sådana som Maryan. För det är också en berättelse om ett Somalia som kämpar för att återgå till ett normalt liv efter årtionden av inbördeskrig.

Somalias förbannelse är att det är just så här landet hamnar i centrum för mediernas uppmärksamhet. Inte så konstigt i och för sig. Självklart måste medier rapportera om stora attentat.

Men problemet är att det är just så här som terror-rörelsen Al-Shabaab vill att bilden av landet ska se ut: Strider, osäkerhet, bomber och ond bråd död. Det tjänar deras syfte. Svensksomalier ska inte våga åka tillbaka och bidra till återuppbyggnaden av landet. Utländska investerare ska skrämmas bort. Attentat som detta kan i värsta fall också bidra till att drömmen om att etablera en svensk ambassad i Mogadishu dröjer lite längre. Det försvårar naturligtvis biståndsarbetet för ett av de länder som i dag satsar mest på att stödja återuppbyggnaden av Somalia.

Al Shabaab vill för allt i världen inte att vi ska berätta om en 21-årig kvinna som pluggade medicin på universitetet och som arbetade som volontär på ett av sjukhusen tills hon mördades. Eller att vi ska berätta om Västeråstjejen som efter utbildning på Gotland åkte till Somalia och startade landets första osttillverkning. En nyhet som bland annat uppmärksammades av BBC. Eller att vi ska berätta att det numera finns en app där vem som helst i världen kan investera i boskapsskötsel i Somalia. Du kan till exempel köpa en egen kamel, som sedan tas omhand av en boskapsskötare i Somalia. Och när kamelen säljs får du del av avkastningen. Det är detta vardagsliv som Al-Shabaab till varje pris vill sabotera.

Al Shabaab har rekryterat även i Sverige. Bland annat i en rekryteringsfilm där en person på svenska uppmanar somalier i Sverige att ansluta sig. Sådant måste vi också tala om.

Vi kan ju inte veta säkert. Men tänk om Maryan inte varit på busstationen just det där ögonblicket. Ja, då ligger det nära till hands att hon hade begett sig till sjukhuset och frågat vad hon kunde hjälpa till med. Nu kunde hon inte det. Men det var många andra volontärer som hjälpte till den här dagen. Om dem ska vi berätta!

Attentatet utlöste en spontan demonstration mot terrorn. Den utlöste också sympatiyttringar bland den somaliska diasporan runt om i världen, inte minst bland de tusentals svensksomalier som bor i Örebro län. Ett säkrare Somalia är viktigt också för Örebro!

Ska vi förstå vad som händer i Somalia så räcker det inte med att bara berätta om de stora attentaten. Vi måste också berätta om den somaliska vardagen. Om nyföretagandet, om att Somalia blivit ett av de världsledande länderna på mobila betalningar och om att svensksomalier både sitter i parlamentet och i regeringen.

Lars Ströman
019-15 50 29
lars.stroman@mittmedia.se