Allt såg så bra ut. Efter fjolårets Dylan-debacle, när den buttra rockstjärnan från USA fick Svenska Akademien att se löjlig ut, var det leenden igen när ständiga sekreteraren Sara Danius i oktober tillkännagav Kazuo Ishiguro som årets Nobelpristagaren i litteratur.

Läs mer: Inget svin kan känna sig trygg i stian

Ett populärt pris till en läst författare som även kritiker, med några undantag, kunde uppskatta eller åtminstone acceptera utan några utbrott om ”trumpifieringen av Nobelpriset”, för att citera Sydsvenskans Per Svensson efter chockpriset till Bob Dylan.

Men inför söndagens utdelning av Nobelpriset har leendena stelnat. Svenska Akademien kan med nostalgi se tillbaka på en tid när deras största bekymmer var surgubben Bob. I dag upplever Svenska Akademien sin största kris sedan Rushdie-affären och hela institutionens brist på öppenhet och insyn ifrågasätts.

Anledningen är avslöjandet i samband med #Metoo-uppropet av den så kallade Kulturprofilen, en uppburen man i svenskt kulturliv med nära band till Svenska Akademien – vars kulturklubb fått stora ekonomiska bidrag därifrån – som i Dagens Nyheter har anklagats för att ha begått sexuella övergrepp. Efter det har uppgifter framkommit om att han ska ha läckt information om Nobelpriset. En krishanterande akademi har fått kliva ner från sina höga hästar och avbryta allt samarbete med mannen.

Läs mer: Akademien skärper jävsregler

Avslöjandet av Kulturprofilen och banden till Svenska Akademien öppnade upp för en mer djupgående kritik av de aderton. Ledamoten Lotta Lotass avslöjade att hon inte längre deltar i arbetet, eftersom hon inte har passat in i akademins sociala gemenskap. I en intervju jämför författaren Kerstin Ekman, som sitter på stol nummer 15 men som inte heller har deltagit i arbetet sedan Rushdie-affären, akademin med en ”sekt”. Och på debattplats i Dagens Nyheter kräver juristen Claes Sandgren att de tidigare ständiga sekreterarna Peter Englund och Horace Engdahl ska ta konsekvenserna och lämna de aderton.

Det som gjorde Bob Dylans nonchalerande av Svenska Akademien så pikant var just att de vanligtvis är så uppburna. Deras makt över svenskt kulturliv har bara stärkts medan andra institutioner i kulturlivet har försvagats och mist inflytande.

Men nu är akademin på allvar skadeskjuten och det diskuteras huruvida det verkligen stämmer att en ledamot sitter på livstid.

Läs mer: Fler krönikor och kommentarer av Kristian Ekenberg

På lång sikt kanske Svenska Akademien lyckas gå stärkt ur detta, om förnyande krafter förmår släppa in syre. För tillfället är dock deras anseende kört i botten. Tidpunkten hade också kunnat vara bättre. Skandalen briserade bara veckor före årets höjdpunkt: Nobelfestligheterna.

Nobelpriset och akademin har levt i symbios. Den förra har gett glans åt den senare, den senare prestige åt den förra. Nu drar Svenska Akademiens kris med Nobelpriset i smutsen.

Det hela fick en olycklig illustration i hur akademins pressmeddelande om Kulturprofilen av misstag hade en länkbild av stackars Kazuo Ishiguro, helt oskyldig i sammanhanget.

Nobelfesten ser ut att bli en stel tillställning i år. Stelare än vanligt, alltså.