Ebba Busch Thor marknadsför sitt parti som sjukvårdspartiet i en debattartikel i NA och de andra Mittmediatidningarna.

Marknadsför är tyvärr ett relevant uttryck. För i politiken har i alltför hög grad kommit att handla om symboler som gör sig bra på en valaffisch eller utspel som är tillräckligt sensationella för att partiledaren ska få tre minuter i en tv-studio. Det sega politiska vardagsarbetet med kompromisser och förändringar som gör skillnad på riktigt har kommit i bakgrunden.

För varje opinionsmätning som antyder att KD ligger lägre än fyra procent, så gnuggar partistrategerna sina "geniknölar" för att hitta lämpliga utspel.

Men egentligen. Vem behöver Kristdemokraterna? Och vem kan lita på detta parti?

Partiet, som en gång var ett tydligt nykterhetsvänligt parti, säger numera ja till gårdsförsäljning av alkohol. Frågan har utretts två gånger redan. Slutsatsen har varit att det är svårt att kombinera gårdsförsäljning med ett monopol. Varje steg mot att göra alkoholen mer lättillgänglig innebär i sig mer problem. Det är naivt att tro något annat. Och dessutom skulle Systembolaget äventyras. Det är bekymmersamt att allianspartierna, och särskild KD, behandlar denna fråga så bekymmerslöst och så ytligt. Systembolaget har aldrig haft så stort stöd i opinionen som nu. Men monopolet riskeras av partier som tror sig ha hittat en profilfråga.

Partiet som grundades av troende kristna är numera emot att vissa religiösa grupper får synas offentligt i form av böneutrop. Åtminstone är det vad Ebba Busch Thor säger i rubrikvänliga repliker.

Men tidningen Dagen beskriver hennes ståndpunkt så här: "Ebba Busch Thor är tydlig med att hon helst vill att böneutropen ska tystna, men vill inte gå in och detaljstyra från riksnivå hur det ska gå till". Därmed var vi tillbaka på ruta ett. Alltså att böneutrop prövas lokalt utifrån regler om buller, snarare än utifrån budskap. Ebba Busch Thor är alltså emot böneutrop i de offentliga utspelen. Men om hon inte vill gå in och "detaljstyra" så innebär det i praktiken att hon är för böneutrop. Hon vill uppenbarligen inte ändra i våra grundlagar.

Allianspartiet Kristdemokraterna var en gång med om att genomföra jobbskatteavdragen. En reform som mildrade effekterna av finanskrisen, höll sysselsättningen uppe och bidrog till att Sverige relativt snabbt kunde återhämta sig efter krisen. Nu vill partiet ta bort "pensionärsskatten" och beskriver den som en orättvisa av monumentala mått. Poängen med jobbskatteavdragen är att de gynnar arbete. Det innebär att personer som till exempel är arbetslösa, pensionärer eller sjukskrivna inte får del av dem. Men det är just de grupperna som gynnas av att mer arbete utförs. Det är nämligen i allt väsentligt de som arbetar som betalar såväl pensioner som sjukpenning och a-kassa.

Så om du på lång sikt vill förbättra läget för pensionärerna. Vad tror du blir bäst? Att genom skatteregler gynna arbete eller att genom kortsiktiga utspel göra sig populär bland pensionärerna?

Desperationen att få röster 2018 kan slå tillbaka hårt, om Kristdemokraterna skulle få inflytande över regeringspolitiken.