Det gäller att vara för eller emot. Antingen så ska du hylla Israel som Mellanösterns enda demokrati eller också ska du mana till bojkott av Israel och beskriva umbärandena för människorna i de ockuperade områdena.

Så det är väl få som blir glada av den här texten.

Å ena sidan: Israel har rätt att försvara sig när militanta grupper i det Hamas-kontrollerade Gaza skickar raketer in i Israel.

Å andra sidan: De palestinska säkerhetsstyrkorna på Västbanken är en del av skyddet för Israel. Så om du är för att Israels befolkning ska leva i säkerhet så är du för de palestinska säkerhetsstyrkorna. Ledningen för den palestinska myndigheten tar en risk när den fortsätter säkerhetssamarbetet med Israel. Det är nämligen inte populärt att samverka med ockupationsmakten. Israel är beroende av sin fiende.

Å ena sidan: Israel är en demokrati. Visserligen driver premiärminister Netanyahu en otäck nationalistisk retorik. Han vill driva igenom lagar för att skydda sig själv mot åtal i en korruptionshärva. Men följer du israelisk press så ser du en livaktig debatt även om exempelvis ockupationen av Västbanken, låt vara att motståndarna till ockupationspolitiken är på defensiven.

Å andra sidan: Ungefär 6,5 miljoner judar lever i Israel. Det är ungefär lika många araber som lever under israelisk kontroll. Bara 1,8 miljoner av dem har israeliskt medborgarskap och medborgerliga rättigheter. De övriga lever under ockupation, med allt vad det innebär. Det är inte hållbart att en demokrati låter miljoner människor leva under ockupation. Du kan moralisera hur mycket som helst om att den palestinska sidan har sagt nej till olika uppgörelser. Detta blir ändå ett problem som Israel måste hantera, just för att landet är en demokrati.

Å ena sidan: Det finns två auktoritära styren på den palestinska sidan. Den officiella palestinska myndigheten i Ramallah och den miltanta rörelsen Hamas i Gaza. Det skulle behövas en förnyelse, helst allmänna val.

Å andra sidan: Det blir inte lätt att genomföra val i ett område som är söndertrasat av israeliska bosättningar och där ändlösa israeliska kontroller gör att en kortare resa kan ta flera timmar. De israeliska kontrollerna har alltför ofta karaktären av trakasserier, snarare än sakligt motiverade säkerhetskontroller. Det är en del av ockupationens grymma logik.

Å ena sidan: Det är klart att det ser illa ut när de palestinska barnen förevisas kartor där Israel inte finns. Jag tycker det är åt helskotta!

Å andra sidan: Titta på väderkartorna i israelisk press och försök hitta ett område som betecknas som Palestina.

Så sätt gärna på dig en nål med Israels flagga på kavajslaget. Luta dig tillbaka, njut av schlagerfesten och var glad över att Israel ännu en gång vunnit. Men om du på allvar är intresserad av att Israel ska vara en demokratisk stat i Mellanöstern, där alla människor har medborgerliga rättigheter, så borde du gå och köpa en likadan nål med en palestinsk flagga. Den bistra sanningen är att de båda fienderna behöver varandra.

Eller så kan du ställa dig och demonstrera mot Israel och vifta med en palestinsk flagga. Men demokratin Israel ger en yttrandefrihet för landets 1,8 miljoner arabiska medborgare, som medborgarna i de omgivande arabstaterna inte har. Så är du för att den arabiska befolkningen i området ska leva i en demokrati: vifta också med en israelisk flagga.

Sedan vill jag gärna påpeka att Mellanöstern numera har två fungerande demokratier: Israel och Tunisien.

Så där, nu har jag lyckats reta alla som känner sig engagerade i Mellanösternkonflikten.