Annons

Annons

Annons

ledare liberal

Evelyn Schreiber
Evelyn Schreiber: Vad vill Liberalerna egentligen göra med Vivalla?

Segregation motverkas inte av politiska floskler. Om Liberalerna vill se resultat i Vivalla måste de börja presentera konkreta lösningar.

Text: 

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är liberal.

Arbetet i Vivalla sträcker sig så långt som till fotbollsspelande barn, mammor som patrullerar på stan och ungdomar som läser poesi.

Annons

Med jämna mellanrum dyker de upp, de dystopiska artiklarna författade av politiker som handlar om segregationen i Sverige. Eller snarare: Problemen i det vi lite slappt kallar för "utsatta områden".

Nu senast var det Liberalerna i Örebro som tog chansen att uttala sig om Vivalla. I en debattartikel i NA konstaterar Karolin Wallström, Magnus Riseby och Mats-Olof Liljegren, att det vuxit fram ett "parallellsamhälle", att människor "riskerar att hamna i utanförskap" och att "Vivalla är på väg att isoleras".

Å ena sidan nämner de att samarbetet och samverkan mellan skolan, socialtjänsten, polisen och civilsamhället fungerar bra – eller åtminstone bättre. Å andra sidan förminskar de arbetet genom att beskriva det som ett kortsiktigt lappande och lagande, långt ifrån tillräckligt.

Annons

Annons

Det har blivit allt viktigare att som politiker, kanske inte ta reellt och långsiktigt ansvar, men åtminstone ta ställning och profilera sig i frågor som rör segregation.

Det går förstås att skriva under på att arbetet varit – och fortfarande är – bristfälligt. Annars skulle många av de problem vi ser i dag ha kunnat motverkas eller helt undvikits. Insatserna har, precis som i många andra utsatta områden i Sverige, präglats av kortsiktighet och inkonsekvens.

Och visst har det, tack och lov, hänt en hel del under de senaste åren både nationellt och lokalt. I dag toppar frågan både den politiska och mediala dagordningen. Det har blivit allt viktigare att som politiker, kanske inte ta reellt och långsiktigt ansvar, men åtminstone ta ställning och profilera sig i frågor som rör segregation.

I Vivalla pågår just nu en rad olika projekt för att främja studier och arbete, liksom för att skapa fler och bättre kontaktytor med det svenska samhället. Det är positivt, men det räcker inte. Problemet är nämligen att det är just de trevliga, lättsamma projekten som premieras och marknadsförs. Arbetet sträcker sig så långt som till fotbollsspelande barn, mammor som patrullerar på stan och ungdomar som läser poesi.

Problemen på Vivallaskolan, liksom de många åtalen mot unga brottslingar som vi har sett vittnar om att det är något i samhällsinsatserna som brister.

Annons

Vad som saknas är konkreta lösningar– mer än populistiska rop om tuffare tag – för de svårare och mer akuta problemen. Som med utåtagerande elever på en låg- och mellanstadieskola, eller unga på glid in i allt tyngre kriminalitet. Problemen på Vivallaskolan, liksom de många åtalen mot unga brottslingar som vi har sett vittnar om att det är något i samhällsinsatserna som brister.

Annons

De tre liberalerna konstaterar dock bara att lag och ordning inte kan upprätthållas i området, liksom att alldeles för många barn inte når upp till kunskapskraven i skolan. De menar att den erfarna personalen på skolan "måste börja lyssnas på", lärarna satsas på, och att man måste börja "tänka nytt", vad nu det innebär. Utöver det finns egentligen inga nya politiska förslag för hur man ska "ge invånarna i Vivalla likvärdiga livschanser".

I stället för progressiva idéer nöjer sig politikerna återigen med att strössla med floskler, som vid det här laget är tröttsamt uttjatade. Det må fungera som ytligt publikfrieri för väljare som aldrig satt sin fot i Vivalla. Men om det är verklig förändring som de vill se, för människorna i området, måste de börja presentera konkreta lösningar på de svåra problemen.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan