Nej, nej, nej. EU ska aldrig få finansiera sin verksamhet via egna skatter. Skatter har ansetts vara så nära nationalstatens kärna att EU aldrig någonsin ska få ta in pengar på egen hand. Hellre ett krångligt system där medlemsländerna betalar in i förhållande till sitt välstånd.

Men nu är en vändning på gång.

Sverige kan tänka sig att säga ja till en skatt på plastavfall som inte återvinns – och låta pengarna gå till EU:s budget. Fast tjänstemän i regeringskansliet framhåller gärna att det "egentligen" inte är en skatt, utan en avgift. Jag kan försäkra att väljare i Kopparberg, Askersund och Hallsberg har svårt att se skillnaden.

Enligt en lägesrapport från ordförandelandet Finland verkar det finnas en bred enighet bland medlemsländerna om att en plastskatt – eller ska vi kalla det avgift? – är en tänkbar grej. De industrier som är dåliga på att återvinna plastavfall kommer då att få betala. Effekten blir minst på de medlemsländer som är bäst på att återvinna sitt plastavfall.

Sedan finns ju en avsikt med skatten (eller var det avgiften?). Det är att plastavfallet ska minska. Då minskar också intäkterna till EU:s budget.

Men det är en intressant vändning att Sverige öppnar för den här möjligheten.

EU:s budget motsvarar i dag en procent av medlemsländernas ekonomi. 2021 ska en ny långtidsbudget börja gälla. Sverige och några länder till kräver att EU:s budget fortsätter ligga på en procent av BNP. EU-kommissionens förslag ligger kring 1,11 procent.

Ja, det är klart att det låter dyrt om Sverige ska betala ytterligare 15-17 miljarder kronor.

Men det är sällan eller aldrig som fördelarna för Sverige diskuteras. EU:s nya system för hjälp vid bränder är ett exempel. En gemensam gränskontroll är ett annat. Och när EU bidrar till växande ekonomier, så betyder det också något för Sveriges ekonomi. 2018 var Sveriges export till Polen 48 miljarder kronor. En fördubbling på nio år.