Men den försvann inte överallt. I Hanoi vajar ännu två blodröda fanor sida vid sida. Den vietnamesiska flaggan med en gul stjärna bredvid en med hammaren och skäran.

Nyligen deltog jag i en delegationsresa till Vietnam med Europaparlamentets utskott för internationell handel. Syftet med resan var att diskutera förutsättningarna för de handels- och investeringsavtal som EU och Vietnam förhandlat fram och som ska behandlas av Europaparlamentet i början av nästa år.

Vietnam är med sina över 96 miljoner invånare ett betydelsefullt land med höga ambitioner. Precis som i Kina har marknadsekonomiska reformer satt fart på ekonomin och den tillväxten är över sex procent. Nästa år tar landet över klubban för det regionala samarbetet i Sydostasien, Asean, samtidigt som man tar plats i FN:s säkerhetsråd.

Likväl är Vietnam en kommunistisk enpartistat. Kommunistpartiets makt består och dess fortsatta maktmonopol är regeringens första prioritering.

Ska vi verkligen göra handslag med kommunistiska enpartistater? Det är verkligen en fråga man bör ställa sig, i synnerhet som liberal. Samma fråga ställde jag till de representanter för civilsamhället som jag träffade i Hanoi. Alla gav samma entydiga svar. Mer samarbete med EU välkomnas av dem som vill se ett mer öppet och fritt Vietnam. Men då måste EU ställa krav.

I alla möten vi hade med ministrar och partiföreträdare i Vietnam var vårt budskap glasklart i fråga om mänskliga fri- och rättigheter.

Vi är många i Europaparlamentet som förväntar oss att landet skriver under globala konventioner om arbetsrätt och slutar att kasta miljöaktivister, bloggare och fria tänkare i fängelse och släpper politiska fångar.

Handels- och investeringsavtal tar i första hand sikte på ekonomiskt utbyte. Men de rymmer också åtaganden vad gäller hållbarhet. Om avtalen går i hamn öppnas också möjligheter att följa upp samarbetet med fortsatt fokus på mänskliga rättigheter.

Därutöver är ett handelsavtal med Vietnam ett tillfälle för EU att vara en stabil aktör i den världshandel där det dessvärre råder oreda. WTO, världshandelsorganisationen, är just nu handlingsförlamat på grund av konflikter som eldas på av Trump. USA och Kina höjer tonläget mot varandra och oron för handelskrig ökar. Att EU i det läget agerar som en stabil kraft för ordning och reda i världsekonomin för en fri handel baserad på gemensamma spelregler är viktigare än någonsin.

I ett längre perspektiv handlar detta avtal om huruvida EU ska vara en global aktör och handelspartner med tydliga demokratiska värderingar eller vill vi låta andra aktörer, såsom Kina, dominera? Ska vi vara med och driva på demokratisk utveckling i världen måste vi ta de chanser att påverka som ges.

Hur världen ser ut om ytterligare 30 år, kan vi bara sia om. Men en sak är säker. Demokratisk utveckling kommer inte av sig själv och vi ska vara stolta över att Sverige, i gemenskap med övriga EU-länder, har kraft att driva på för handel och utveckling, för frihet och demokrati.

Karin Karlsbro

Ledamot i Europaparlamentet

Liberalerna