Det allmänna barnbidraget infördes år 1948 och var i grunden menad till att stödja familjer med lägre inkomster för att de ska föda fler barn och därmed öka den ekonomiska tillväxten.

På de senaste åren har barnbidraget liksom andra bidrag skapat mer segregation, främst bland de utrikesfödda som inte etablerat sig på den svenska arbetsmarknaden.

Ett exempel är att det finns många vårdnadshavare i dag som är arbetslösa eller som arbetar med lägre inkomster, som skaffar fler barn trots att deras försörjning inte är stabil och inte räcker till fler familjemedlemmar.

Enligt Folkhälsomyndigheten har barn till lågutbildade eller utlandsfödda föräldrar med sämre ekonomi har större risk att drabbas av psykisk ohälsa än andra barn.

Hur barnen ska få det bättre är en komplicerad fråga, men genom att genomföra stora skattesänkningar kommer det kompensera de hårt arbetande föräldrarna, så att de ska kunna få chansen att ge barnen en bättre uppväxt.

Många familjer i dag har inget större behov av barnbidraget heller.

Jag förespråkar att barnbidraget endast ges vid nöd och alltid bör vara stramt behovsprövat så att inga skattepengar går till spillo. Det här ger oss både en ideologisk och en moralisk fråga:

Ska individer som inte har barn betala för andra som har barn?

Ska man skaffa barn men inte ta ansvar över dem?

Omar El Fares

medlem i Moderata ungdomsförbundet