Efter 47 års medlemskap har Storbritannien nu lämnat EU.

När Europaparlamentet häromveckan röstade om Storbritanniens utträdesavtal var stämningen i den stora salen spänd, men omröstningen var avklarad på någon minut. Jag röstade för, inte som ett bifall till Brexit utan som en försäkran om att Storbritannien ska få lämna i ordnade former. Därefter stämde vi, en majoritet av ledamöterna från höger till vänster, upp i Auld Lang Syne. Vi hade befarat att Brexitpartiet med flera skulle ta detta sista tillfälle för skrika och gapa. Men de höll för en gångs skull tyst.

Innan omröstningarna inleddes samlades parlamentet för att uppmärksamma 75-årsdagen av befrielsen av Auschwitz. Den inleddes av italienska förintelseöverlevaren Liliana Segre, en stark, snart 90-årig kvinna som talade med klar och saklig röst rakt ur hjärtat.

I detalj berättade hon om de ofattbara grymheter hon utsattes för som tonåring av nazisterna och hur det påverkat hennes liv. Hon försökte inte dölja sin tro på EU eller sin oro för vad splittring kan innebära. Hon återkom flera gånger till hur mycket hon uppskattade flaggorna som stod sida vid sida utanför Europaparlamentet.

Som svensk blir jag ständigt påmind om hur existentiellt viktigt Europasamarbetet är för många människor från andra europeiska länder. För dem som har en närmare, kanske personlig, erfarenhet av andra världskriget betyder EU så mycket mer än en inre marknad. EU är idén om att genom nära samarbete skapa fred.

För en ung generation britter är det här inte den väg de ville gå. Storbritanniens relation till den europeiska unionen har genom åren förvisso varit komplicerad. Men vi får ändå inte glömma bort att Brexit har drivits fram av en mycket aggressiv nationalism.

Nu finns en rädsla för hur den ska ta sig uttryck efter denna framgång. Jag har på nära håll kunnat följa mina brittiska kollegors långa kamp för att stanna i unionen. Jag har fått ta del av deras frustration över lögner och hets under valkampanjen. Jag har förstått deras oro över hur detta ska påverka freden i Nordirland.

Med Brexit tappar EU ett viktigt medlemsland, Sverige förlorar en bundsförvant i EU. Nu inleds ett nytt kapitel i EU:s historia – att skapa en ny relation till Storbritannien.

Att förhandla ett frihandelsavtal brukar ta mer än åtta år. Nu har vi åtta månader på oss. Sedan står vi åter igen inför hotet om tullar och gränshinder. För EU, inklusive Sverige, finns ett starkt intresse av att gemensamma regler fortsätter att vara grunden för vår relation. Andra signaler kommer dock från andra sidan kanalen.

Att odla goda relationer ligger i vårt gemensamma intresse. Den dagen Storbritannien vill komma tillbaka ska de räkna med att flaggan som ska hissas utanför Europaparlamentet väntar.

Karin Karlsbro

Ledamot i Europaparlamentet (L)