I ett inlägg i NA 26 mars föreslår Martha Wicklund att Sverige avkriminaliserar användning av narkotika. Narkotikapolitiken behöver förbättras, men för att veta hur behöver rätt diagnos som utgår från fakta ställas. Martha Wicklund missar båda.

Enligt Wicklund har både Norge och Portugal avkriminaliserat med goda resultat. Norge har inte avkriminaliserat, några resultat finns därför inte. Däremot har en utredning gjorts som föreslår avkriminalisering men som mött stark kritik, främst därför att förslaget innebär att alla former av sanktioner avskaffas. I Portugal som avkriminaliserade 2001 finns fortfarande sanktioner av olika slag kvar, exempelvis böter, även om fängelse som påföljd tagits bort. Inte heller i Sverige döms någon till fängelse för ringa narkotikabrott, däremot böter eller möjlighet till vård.

Portugal framhålls som det positiva exemplet, främst för att narkotikadödligheten minskat. Men som framgår av den nya rapporten Avkriminalisering av narkotika – vad kan vi lära av Portugal? ska Portugals rapportering tas med stor försiktighet. Dödstalen är troligen betydligt högre än vad som rapporteras till den europeiska narkotikamyndigheten EMCDDA. Efter att inledningsvis ha minskat har dödligheten i Portugal ökat sedan 2007 och är nu på nästan samma nivå som före avkriminaliseringen. I rapporten antyds att dödstalen i verkligheten kan ligga i nivå med den svenska. Överhuvudtaget är det som EMCDDA själva påpekar svårt att jämföra dödstal mellan olika länder då rapporteringen och tillförlitligheten i den skiljer sig.

När det gäller narkotikabruket säger Wicklund att ”det blev ingen ökning”. Den enda säkra jämförelsen mellan EU-länder är den sameuropeiska ESPAD-studien och som visar att medan cannabisanvändningen bland 15-16-åringar i Sverige legat stabilt lågt över tid har den ökat i Portugal och är betydligt högre än i Sverige.

I samband med avkriminaliseringen i Portugal gjordes dock stora satsningar på utbyggd missbruksvård och ett annat sätt att arbeta och samverka vilket varit mycket positivt. Antalet HIV-fall har minskat kraftigt och ligger nu på samma låga nivå som i Sverige. När det gäller vården kan Sverige lära av Portugal. Och när Portugal satsat på vården har neddragningar gjorts i Sverige.

Det finns däremot inget stöd för att en avkriminalisering varken minskar gängvåld eller narkotikadödlighet. Vid en avkriminalisering kvarstår den illegala marknaden. Som forskaren Björn Johnson och kollegor tidigare konstaterat i en DN-artikel är det knappast troligt att en avkriminalisering skulle ha några märkbara effekter på gängbrottslighet och skjutningar.

En genomgång av utvecklingen av narkotikadödligheten i delstater i USA och länder i Europa som avkriminaliserat narkotikaanvändning och innehav för eget bruk visar att det inte finns något samband mellan narkotikadödlighet och avkriminalisering. Och medan dödligheten sedan 2015 minskar i Sverige ökar den i Portugal.

Wicklund påstår vidare att ”Kriminaliseringen minskar inte missbruket – tvärtom så riskerar det att förhindra uppsökandet av vård och hålla unga kvar i kriminella banor.” När det gäller användningen av narkotika vet vi från drogvaneundersökningar att den vanligen är högre i samhällen med avkriminalisering eller legalisering än i samhällen med en restriktiv modell och förbud för användning och innehav för eget bruk. Studier visar att en viktig anledning till att ungdomar avstår från narkotika är förbudet. En avkriminalisering risker istället att öka användningen.

Wicklund ställer också upp en falsk motsättning mellan vård och straff. Den som behöver och vill ha vård kan alltid vända sig till vården utan risk för att straffas. Men vården behöver förbättras. Polisens möjlighet att upptäcka och ingripa är också viktig, särskilt när det gäller unga. Det ger möjlighet till en tidig insats och vård.

En avkriminalisering löser således inte de problem som förespråkarna hävdar. Alternativet är dock inte ”hårdare tag” och mer övervakning som Wicklund gör gällande. Problemet är inte nuvarande lagstiftning utan hur den tillämpas. Nuvarande praxis för påföljder kan behöva ses över och där vård alltid bör vara det första alternativet om det finns ett behov.

Staffan Hübinette

författare

Årets förebyggare 2017