Då har tiden kommit för Järle kvarn att raderas från historien. En 1 000-årig epok är snart över. Kvarnen har överlevt äldre medeltiden. Den var med på Folkungatiden. Den har genomlevt krig och härjningar. Den fanns där för Gustav Vasa och för hertig Karl. Den var där för Stormaktstiden. Men framför allt var den, då som nu, där för alla oss som bor och verkar i dess närhet. Mycket talar dock för att Järlekvarn inte kommer att överleva något som är värre än allt annat. Modern lagstiftning i händerna på tjänstemän med agenda.

Nej, att vurma för gamla minnesbyggnader är inte att drömma sig tillbaka. Det är att se framåt. För där historien är närvarande finns förtröstan om ett framtida samhällsbygge. Framtidsutsikt. Tyvärr är denna rivning inte en isolerad skildring. Dammar vid herresäten, bergsbygder och på många fler håll plundras för fullt. Likt krigsherrar med religiösa förtecken har gjort i alla tider så river, förstör och söndrar just nu myndigheterna landsbygdsfolkets minnesmonument. Våra tempel som bevittnar om människor som i århundraden brukat sin skog, sin jord och sitt vatten. Beväpnade med grävmaskiner och släggor ödeläggs nu landsbygds­tempel i ett rasande tempo. Försvarslösa står vi där när de sista bevisen för en brukad natur ska bort.

När vi på TV ser bland annat IS krossa kulturarv så är det ett mönster som återkommande hemsöker alla religioner i alla tider. I Sverige verkar vattenmiljöpolitik blivit den mäktigaste av religioner. Deras förintelselängtan verkar inte kunna mättas med mindre än att det sista beviset på mänsklig påverkan av ett vattendrag ska bort. Vi kan inte ropa på hjälp eftersom det är de som demolerar vår historia som borde skydda oss. Likt hänsynslösa gudsmän tolkas bibeln, miljöbalken, bokstavligen. Denna bombastiska, uppblåsta och överdrivna bevarandetolkning som förkunnas till en odiskutabel visdom bryter sakta ner landsbygden till palliativa byar.

Varför ska Järlekvarnen rivas? Enligt deras bibel hävdas försvar av biologisk mångfald. Men för mångfalden kvittar det i verkligheten om kvarnen står där eller inte. Faktum är, det enda resultatet är att de nya sahiberna får en ”orörd” å att fiska i. De slipper känna sig som besökare i någon annans rike och lokalbefolkningen kuvas till flyktingar i sitt eget land.

Måtte detta vansinne ta slut och att kulturarv skyddas från dessa avsiktliga illdåd. Ett stopp på en förödmjukelse genom maktspråk. Vi har sett det tidigare, och eftervärldens dom har varit hård mot de som bär ansvaret. Det går inte att återställa kulturplatser som är 1 000 år gamla. Man behandlar inte sitt folk på ett sätt som gör dem till själlösa, nedbrutna och tomma. Var tog humanismen vägen?

Jag och min dotter har tagit farväl av kvarnen. Vi tog några foton på oss framför den. I en framtid kommer vi troligen få berätta att här har hjärtlösa krigare i offentligt tjänst, med sin egen religion som försvar, gått bärsärk likt tempelriddare ropandes ”Deus vult”.

Kulturens roll skapar sammanhang och bidrar till försoning och fred. Vill vi verkligen uppleva motsatsen? Låt oss hoppas på att slutet kommer snart och att det inte beror på att slaget är förlorat utan att inkräktarna avväpnas!

Rickard Axdorff

grundare Naturbrukarna Sverige