Replik på Maria Larssons krönika ”Striden om dammluckorna i Järle” i NA 20200620.

Bästa landshövding Maria Larsson:

Striden om dammluckorna handlar inte om musslor eller människor, inte om natur eller kultur.

Striden om dammluckorna handlar om klokskap eller dumhet.

Striden om dammluckorna handlar om de som å ena sidan vill uppnå biologisk mångfald, och de som å andra sidan vill uppnå biologisk mångfald OCH bevara människans prägel på landskapet.

För 44 år sedan köpte staten in 105 ha mark och vatten, nedströms Norasjön, i Järleåns dalgång, för att med förvaltaren Länsstyrelsen i Örebro län bilda naturreservatet Järleån. I beslutet om detta (1976-03-19) beskriver man att syftet är att ”skydda och vårda en lövskogsdominerad älvdal, där älven till stor del har kvar sitt naturliga lopp med bland annat betydande forssträckor, men där också den tidigare järnhanteringens nyttjande av vattenkraft och odlingsbara marker satt sin prägel på landskapet.”.

I detta naturreservat ingick som en naturlig del; kvarndammen, kvarnen, broarna och naturen och det strömmande vattnet nedströms det.

I beslutet finns ett flertal reservatsföreskrifter. Nummer 4 anger att man inte får ”ändra befintlig byggnad för att tillgodose annat ändamål än det vartill den tidigare varit använd”. Man får heller inte enligt föreskrift 10: ”gräva, schakta, fylla eller dämma så att åns topografi, bottenmaterial eller vattenföring påverkas”.

En gång i tiden köpte Naturvårdsverket in det som blev Järleåns naturreservat, för att skydda dessa höga naturvärden som beror på människans långa historia av verksamhet på platsen. Vem kunde ana att denna ägare själv skulle bli fienden till dessa värden?

I Järleån finns ett bestånd av flodpärlmusslor, som inte reproducerar sig i önskvärd omfattning. Flodpärlmusslan har vi förbundit oss att skydda enligt Natura 2000. Där finns också den stationära bäcköringen, som inte heller föryngrar sig i önskvärd omfattning. I många hundra år har de föryngrat sig och haft en god bevarandestatus, trots att kvarndammen funnits.

Finns det andra hot mot mussla och fisk? Ja, det finns det. För musslan kan vi räkna upp den invasiva signalkräftan, skogsavverkningarna i tillrinningsområdet och försurningen. Öringen påverkas också negativt av temperaturökningarna i vattnet till följd av klimatförändringarna.

Dessa negativa påverkansfaktorerna har tillkommit det sista halvseklet, och är en troligare orsak till att god bevarandestatus inte uppnåtts.

Här har Naturvårdsverket låst sig vid en förklaringsmodell, nämligen att kvarndammen i ena kanten av Natura 2000-området, hindrar öringen från att vandra och därmed måste kvarndammen rivas ut. Även om flodpärlmusslan och bäcköringen överlever detta stora ingrepp på naturen, är det på inget sätt säkert att en god bevarandestatus uppnås. Man inte tar tag i de grundläggande problemen.

Enligt Bevarandeplanen för Natura 2000-området; Järleån, har det inte gjorts någon grundlig artinventering av själva dammen sedan 1980. I sin rivningsiver har man inte tagit hänsyn till att kvarndammen är en egen biotop och undersökt om det kan finnas skyddsvärda arter där. Kvarnen och kvarndammen är ett minne av de tider som flytt, när bergslagerna var av betydelse för hela Sveriges ekonomi. Men fortfarande 2018 var den i full funktion och i full verksamhet. Då hade vi en kompetent arrendator som skötte kvarnen, dammanläggningen och vattenregleringen, så att det alltid fanns en fors i södra fria strömmen.

En arrendator som producerade miljövänlig fossilfri vattenkraft och hade långtgående planer på att börja mala mjöl. Naturvårdsverket valde att inte ansöka om tillstånd för vattenkraften i tid, för att sedan hänvisa till att man inte hade tillstånd, som ett skäl att säga upp den duktiga arrendatorn.

Vi menar att det är fullt möjligt att skapa gynnsam bevarandestatus för skyddsvärda arter, t ex flodpärlmusslan, samtidigt som man respektfullt tar hand om kulturminnena, till exempel kvarndammen.

Vår önskan är att kombinera biologisk mångfald med mänsklig verksamhet.

Vi vill gynna både musslor och människor!

Vi vill uppnå gynnsam bevarandestatus för både musslor och människor!

Boel Johansson

Erna Jansson

Petra Käller