Den 11 september 2001 flyger två flygplan rakt in i World Trade Center i New York. Knappt två veckor senare fängslas svensk-eritreanske Dawit Isaak i Eritrea. De hämtade honom för att han är journalist och har deltagit i regeringskritisk debatt. Inget åtal har väckts och ingen rättegång har genomförts. Hur är det möjligt att Dawit 19 år senare fortfarande inte är fri?

För att förstå den grymhet Dawit utsätts för måste vi för en stund ta in exakt hur lång tid 19 år är. Under hans tid i fängelset har vi förlorat Astrid Lindgren, Anna Lindh och Johnny Cash, Sverige har haft fem riksdagsval och USA har haft tre presidenter. 6955 dagar och nätter i en cell, avskärmad utan kontakt med varken familj, advokater eller diplomater.

Dawit är inte ensam om sitt öde. Han delar det med många andra regimkritiker. Den eritreanska regimens grymhet, förtryck och kränkningar av mänskliga fri- och rättigheter saknar motstycke.

Jag lyssnade, likt många andra, när Dawits dotter Betlehem tog plats bland sommarpratarna i Sveriges Radio. Vi påmindes om den stora stölden: Dawit Isaak och hans familj berövas varandra. Det gjorde ont att lyssna. Jag är tacksam över att jag fick ta del av Betlehems modiga röst. Samtidigt tänker jag på det djupt tragiska i att svenska folket får lyssna på Betlehems tankar, ord och berättelser, oftare än vad hennes far har fått göra de senaste två decennierna.

Vi vet också väldigt lite om Dawits liv i fängelset. Vi vet att han frigavs 2005, för att dagar senare bli frihetsberövad igen. Lycka blev till förtvivlan. Vi har hört larm om tortyr, rykten om hans hälsa, levnadsförhållanden och lokalisering. Sanningen om hans liv förblir höljd i dunkel.

Här i Bryssel debatterade Europaparlamentet i förra veckan fallet Dawit Isaak. Vi var många som uttryckte vår ilska över att det tar sådan tid att få hem EU-medborgaren Dawit Isaak. Vi var flera som krävde att EU ökar trycket på Eritrea att frige honom att alla andra samvetsfångar. Men allt vi fick som svar från EU-kommissionen var att de väntar på en handlingsplan från Eritrea. Det duger inte!

Det svaret gjorde mig så djupt besviken. Vad finns det att vänta på? Eritreas president Isaias Afewerki begår systematiska brott mot mänskligheten och är ingen som EU ska dalta med eller vänta på. Kräv att Dawit friges. Dessutom har Eritrea de senaste åren fått många miljoner euro i bistånd från EU. Detta måste stoppas. Våra gemensamma resurser ska aldrig finansiera diktaturer och förtryck.

Det finns hopp. Betlehem Isaak berättade i somras att hennes pappa lever. Vi måste stötta hans väg till frihet genom att minnas, prata och fortsätta kämpa för han får komma hem till sin familj där han hör hemma.

Karin Karlsbro

Ledamot i Europaparlamentet (L)