... till Lars Strömans ledare om koboltbrytning, NA 19 november.

Att läsa Lars Strömans ledarkrönika i NA den 19 november, ”Miljörörelsen behöver kobolt” fick mig och min fru som vanligtvis inte skriver insändare att samla ihop oss efter att ha satt morgonkaffet i halsen och fatta pennan.

Ledarkrönikan innehöll förutom bristande kunskaper om gruvor och gruvhanteringen idag en hel del förutfattade meningar. Den av riksintresse bevarade, källsjön Unden förenar och samlar många människor att värna om dess fantastiska naturmiljö och kristallklara vatten. Anspelningar på att alla vi, helt vanliga människor skulle ingå i en förenad miljörörelse kan inte ses som annat än en vilja att skapa tråkiga politiska poäng! Både i arbetsgruppen och bland de som stöder gruppen ” Vi som brinner för Unden” finns skiftande politiska åsikter men vi har en sak gemensamt. Vi jobbar för Unden och för vår livsmiljö. Rent vatten är helt enkelt en moralisk framtidsfråga för våra barn!

Många inklusive skribenten kanske heller inte vet att sjön Unden är unik som naturresurs med rent dricksvatten och att hela 40 procent av tillflödet är grundvatten. Unden hänger ihop i ett vattensystem med Vättern som i sin tur ska bli dricksvattentäkt till hela Mälardalen. Detta dricksvatten hotas också om en gruva vid Norra Kärr skulle bli verklighet.

Det är varken försvarbart eller lämpligt att bygga dessa enorma gruvor som mineralutvinning av kobolt kräver med tillhörande lakdammar så nära sjöar. Förr eller senare brister fundamenten och ”vatten letar sig oundvikligen nedåt och vidare ”. Denna slutsats förmedlades på en föreläsning av Eva Lotta Helsdotter, expert på gruvors miljöpåverkan med fokus på vattenmiljön.

Hur gärna vi än vill stoppa vidriga förhållanden i gruvor i andra länder så gör vi det inte genom att offra våra egna möjligheter till överlevnad. Det som avgör handeln av kobolt avgörs med all säkerhet av marknaden där lägsta pris kommer vara avgörande.

Här kommer vi in på områden krönikören med förespråkare för gruvor ogärna talar om. Nämligen vilka är bolagen som söker prospektering och hur hållbart solida är de? Facit av sådana bolags verksamheter är allt annat än bra! I Unden fallet spårades till slut fram namn på fyra investerare i Australien som specialiserat sig på att köpa och sälja prospekteringstillstånd. Bolaget som innehar tillståndet har nu bytt namn fyra gånger under de senaste tre åren.

Få vet också om vilket gigantiskt stort område en koboltgruva tar i anspråk och vilken oerhörd stor förstöring av natur och miljö som den förorsakar. För att inte nämna den kostnad som hamnar på staten och oss skattebetalare om något går fel. Vi kan inte inbilla oss att tro att även moderna gruvor idag är risk och skadefria.

Att sedan bygga hela krönikan på bristande moral från de som bryr sig om sin livsmiljö tyder mer på bristande respekt för olika uppfattningar om vilka värden som står på spel och vad som måste prioriteras för framtiden!

Vi kan inte förenklat ställa våra förutsättningar för liv i motsatsförhållande till den kraftiga omställning och hushållning vi i samhället bör företa oss. Det går helt enkelt inte att såga av den gren som bär och livnär oss. Batterier ger oss varken mat eller rent vatten!

Personligen anser vi att vi inte kan fortsätta att konsumera och fortsätta att flyga med mera i samma takt som vi gör nu. Det finns ingen möjlighet att fortsätta exploatera naturresurser som om de vore oändliga. Vi borde inte fortsätta alls att kalkylera vårt samhälle på ”business as usual” och en energi och mineralåtgång som om det inte fanns någon morgondag.

Här ser många idag olika vägar att gå och vi är övertygade om att vi inte kommer någonstans om vi inte samarbetar. Polarisering och utpekanden hjälper oss inte att ta oss an de utmaningar som väntar i framtiden.

En väg framåt som idag läggs alltför bristande fokus på är återvinning av det vi redan tagit upp ur jorden.

Fredrik och Jeanette Håkansson

Inlägget är med stor sannolikhet skrivet på en dator som innehåller just kobolt. Även vi i Sverige måste ta ansvar för försörjningen av kobolt. Slutsatsen behöver inte nödvändigtvis vara att kobolt måste brytas vid Unden. Men vi kan inte säga nej till varenda ny gruva. Och gruvdrift innebär alltid ett stort ingrepp i miljön.

Lars Ströman

Politisk redaktör, NA