Skilj på hur befäl förhåller sig till soldater under utbildning och i förhållande till elitsoldater i reguljär tjänst.

Under utbildningen ska de som bedöms inte ha tillräcklig förmåga sållas bort samtidigt som soldaterna bibringas något av krigets innebörd och innehåll genom det egna befälets agerande. Detta genom psykiska och fysiska strapatser och ett bemötande som knappast kan kallas vänligt. Befälet är härvidlag inte bara soldatens befäl utan representerar indirekt fienden i denna träning. Den riktiga fienden är inte snäll, han spräcker skallen på din kamrat och skjuter dig själv i magen. Soldaten kan under sin utbildning komma att hata sitt befäl/fienden.

Här behöver tydliggöras och reflekteras över hur man i sådana här utbildningar gör träningen så verklighetsnära kriget som möjligt utan att ”skada” den som utbildas. Man behöver ha metoder med innehåll som kan utvärderas och utvecklas.

Kom inte dragandes med de generella normer som vi har i freds-Sverige utan försök förstå verkligheten! Jag kan få intrycket att Sverige har ”förbjudit” krig varför vi inte behöver försöka förstå oss på något av dess verklighet och inte heller rätta oss efter denna.

Själv genomförde jag fallskärmsjägarutbildningen vid Arméns Fallskärmsjägarskola i Karlsborg på sextiotalet.

Så länge vi ”bara” var soldater och inte fallskärmsjägare var vi inte vatten värda. Bestraffningar av mycket varierande slag förekom kontinuerligt som en långt ifrån betydelselös del av utbildningen. En mer bekväm och lättsam variant, som väl skulle träna soldatens förmåga att tåla kränkningar, var när jag blev beordrad att klättra upp i ett träd och tjugo gånger för full hals skrika ” jag måste släppa morsans kjol”. När vi väl klarat av utbildningen till fallskärmsjägare och erhållit den gyllene örnen, fast det mesta av utbildningen återstod, var tonen en annan. Det var som att befälen ”såg” fallskärmsjägaren.

Under cirka 15 år var jag krigsplacerad som fallskärmsjägare och vid repmånad var, som jag uppfattade det, den ömsesidiga respekten och tilliten mellan fallskärmsjägare och befäl självklar. Detta var under det kalla krigets dagar.

Vi var tränade för och skulle operera i små enheter bakom fiendens linjer. Blev det krig hade vi bara varandra.

Dag Rasmussen

Örebro