Relationerna mellan EU och Ryssland är frostiga och inte har de tinat upp sedan förra veckan.

Det som hände var att Josep Borrell gav sig iväg till den ryska huvudstaden, trots att många avrått honom, strax efter det att Vladimir Putin slängt sin främste rival i fängelse efter att några månader tidigare ha misslyckats med att giftmörda honom.

Brottet Alexej Navalnyj fälls för har redan Europadomstolen frikänt honom från och Ryssland har till och med betalat skadestånd till honom för detta. Men trots detta har alltså Navalnyj nu dömts till ett långt fängelsestraff vilket tydligt visar vad vi redan visste – det finns inget självständigt rättsväsende i Ryssland.

Den gamla “telefonrätten” från Sovjettiden lever kvar, det vill säga att domaren, i stället för att oberoende tillämpa lagen, ringer upp ministern eller den lokala partipampen och frågar vilken dom som ska falla. I detta fall är det uppenbart att samtalet från domstolen i Moskva fick sitt domslut sanktionerat från högsta ort, från Vladimir Putin själv.

Borell landade i ett Ryssland som just frihetsberövat över 1000 regimkritiska demonstranter som till följd av behandlingen av Navalny visar sitt missnöje.

Anledningen att Putin ser Navalnyj som ett så stort hot är att Navalnyj drar ner byxorna på regimen och bokstavligen visar hur mycket Putin och hans anhang har stulit.

Navalnyjs komprometterande avslöjanden om korruption och maktmissbruk framkallar panik. Det borde EU:s utrikeschef varit förberedd på. Men den pressträff som var meningen att kommunicera EU:s samlade budskap blev inget annat än en PR-kupp för den skicklige ryske utrikesministern Lavrov. Att tre EU-diplomater, däribland en svensk, i samma stund kastades ut ur Ryssland, gjorde det som redan var illa, ännu värre.

Men även om utrikeschefen hade rustat sig för ett besvärligt scenario hade han ändå haft svårt att göra ett bra jobb. Han saknade nämligen ett brett och offensivt mandat från EU:s medlemsländer att föra fram det budskap som vore det enda rätta, nämligen ett unisont besked om att vi kommer att införa svidande sanktioner, i synnerhet sådana som riktar sig direkt mot de personer som faktiskt bär ansvar för förgiftning, hot och förföljelse av människor.

Sedan EU fick en Magnitsky-lagstiftning på plats, uppkallad efter den ryska revisorn som Sergej Magnitsky som misshandlades till döds i ett fängelse efter att ha utrett misstänkt korruption, skulle ju det vara fullt möjligt. EU borde också ha meddelat att samarbetsprojekt som göder staten, såsom Nord Stream 2, ska skrotas.

Utan ett brett och offensivt mandat från EU:s medlemsländer reste Borrell alltså tomhänt och oförberedd på vad som skulle vänta honom. I tisdags kom han till Europaparlamentet för att debattera situationen i Ryssland och kritiken mot honom var inte nådig. Det var mycket som gick fel under besöket i Moskva, men det största felet av allt var att resan faktiskt ägde rum. För detta fiasko måste också medlemsstaterna ta sitt ansvar. EU ska vara en stark och tydlig kraft för demokrati och mänskliga rättigheter i vår del av världen. Då kan skicka budbärare till Moskva som gör bort sig.

Karin Karlsbro

Ledamot i Europaparlamentet (L)