Håller helt och hållet med signaturen ”Whats on”, NA 10 mars

Postnord klarar inte av sitt samhällsbärande uppdrag.

Jag har 6,5 kilometer till postlådan, har under januari och februari åkt nio gånger 13 kilometer i ogjort ärende, det vill säga 11,7 mil, för ingen post körts ut.

Har dagstidning då jag har urusel mobiltäckning efter att Telia lagt ned fasta telefonlinjen och inte kunnat få till en tillfredsställande teknisk lösning. De flesta tidningarna kommer så småningom fram, dock inte alla. Vart tar de vägen?

När jag ringer kundtjänst är jag nummer 147 i kön, 42 minuter senare, väl framme får jag veta att mitt önskemål om ett sms när inte posten delas ut kan de inte stå till tjänst med. Frågar efter kontaktuppgifter till regionchefen, de svarar att det kan de inte lämna ut. Hen kan bli bombhotad. Hen ska ringa upp mig i stället, men det är inte lätt nå mig då jag bara har mobiltäckning fläckvis, kan inte stå uppe på berget och vänta på uppringaren hela dagarna.

Har Postnord stor personalfrånvaro borde de ha timanställda vikarier. Arbetslösheten är generellt 8,2 procent och det behövs inte några långa akademiska utbildningar för att lägga post i lådor. Vården/omsorgen klarar av att bemanna sina verksamheter dygnet runt 365 dagar året om. Så med lite god vilja skulle Postnord kunna bemanna sin verksamhet dagtid fem vardagar i veckan.

Post- och Telestyrelsen som har tillsynsansvaret har somnat på sin post. Varken telefon eller post fungerar numera på landbygden. Vi har en statsminister som är uppvuxen i Norrlands inland men han satte sig på händerna när han blev ”stockholmare”.

Hela Sverige ska leva, bara tomma ord.

Kerstin Gustafsson

Bråten Grythyttan