... på Rolf Gunnarssons replik i NA 8 maj.

Nej, Rolf Gunnarsson, LRF ”silar inte mygg och sväljer kameler”. Utifrån dina konstruerade teorier om ofullständigt nyttjande av odlingsmark vill du påstå att de högklassiga, tätortsnära 115 hektaren i Törsjö är försumbara. Vad du så totalt missar är att odlingsmarken är en samhällsviktig resurs, nu och i framtida försörjning oavsett odlingssystem. Och åkermark kan inte återskapas. En exploatering förstör för alltid för kommande generationer.

LRF representerar lantbrukare med alla typer av odlingssystem, konventionella, ekologiska och allt däremellan. Den enskilde lantbrukare väljer själv utifrån gårdens förutsättningar, ekonomi och ideologi hur odlingen bedrivs. På senare år pågår en stark utveckling genom nya forskarrön, teknikinnovationer och digitalisering.

De olika systemen lyckas olika bra när det gäller hållbarhet, kolinlagring, biologisk mångfald och andra viktiga miljömål och här måste vi bli ännu bättre. Den 100 procentiga nyttjandegraden, som du uttrycker det, är kanske inte hållbar ens i närtid.

När du beskriver konventionellt lantbruk är det helt riktigt att sprut- och betningsmedel förbjudits eller fasats ut i takt med ökade insikter. Det är myndigheten Kemikalieinspektionen som gör risk/nytta bedömningen, men ingen kan påstå att vi vet allt om de nu tillåtna medlen.

När det gäller hanteringen finns i Sverige sedan länge strikta regler och rekommendationer för miljöhänsyn. Den ekologiske lantbrukaren väljer att helt avstå och gynnar därmed även biologisk mångfald. I slutändan är det sedan konsumenten som behöver göra aktiva val.

Men återigen, i Törsjö handlar det om en ovärderlig resurs oavsett odlingssystem. Att förstöra den strider mot Miljöbalken, mot Livsmedelsstrategin och är ett svek mot kommande generationer! Så Rolf Gunnarsson, glöm dina ”myggor och kameler” för det är villfarelser, och inse sakfrågans oerhört stora betydelse.

Lars Eric Anderson

regionstyrelsen LRF Örebro