Ska börja med att säga att jag absolut är för att vi ska bevara vårt kulturarv och påstår att i de flesta fall går det att komma fram till bra lösningar för både våra vatten och kulturmiljön, vilket Naturvårdsverkets nuvarande förslag angående Järle kvarn verkligen gör.

Men efter att följt debatten angående Järle kvarn häpnar jag över alla märkliga påståenden, rena osanningar och påhopp på personer, miljöorganisationer och myndigheter!

Det är tyvärr uppenbart att de som ”skriker” högst saknar grundläggande biologisk kunskap, och att förståelsen för vattenbiologi är mycket låg. Man fullständigt idiotförklarar sakkunniga vattenexperter och miljöorganisationer till och med de på Naturvårdsverket och länsstyrelsen är idioter!

Man argumenterar med känslor- och tyckande och hittar på egna sanningar helt utan stöd av forskning eller vedertagna fakta!

Extra anmärkningsvärt är att flera C-politiker sällar sig till denna skara.

Att tycka är en sak – att veta och påstå saker som är underbyggda av fakta är något helt annat!

Ett mycket vanligt påstående är att om man river ut en damm så sinar vattendraget och blir en rännil och ett lerdike! Detta är fullständigt fel och bygger på ren okunskap! Alla mindre dammar har endast en temporär vattenhållande förmåga, oftast någon eller några timmar.

Tillrinningen och avrinningen är givetvis lika oavsett damm eller inte! De som inte tror det kan testa och spola vatten i en bägare ...

Endast större dammar/magasin kan användas till reglera flöden över tid!

Lerdike då – absolut inte, tvärtom! Har själv varit med och rivit ut flera dammar och kan bestämt påstå att de redan efter ett par år har gräs, andra växter, träd och buskar etablerat sig utefter en återskapad porlande bäck eller brusande å.

Något jag tycker är väldigt märkligt är att många tydligen föredrar tämjda vattendrag och vattenspeglar och inte verkar gilla naturliga, fria, porlande, strömmande eller forsande vattendrag!?

Vi är dock väldigt många som hänförs över dessa vackra pulsådror i vår natur och vill att de karaktärsarter som tillhör strömmande vatten stärks och vårdas.

Sverige har genom medlemskapet i EU förbundit sig att uppfylla miljökvalitetsnormerna i Eu: vattendirektiv – vi har även ställt upp nationella miljömål för vatten i ”Levande sjöar- och vattendrag.

Dessa mål bygger på väl underbyggda slutsatser och forskning.

Menar de som är emot nästan alla vattenvårdsprojekt att vi borde sluta följa de vetenskapligt underbyggda mål som vi demokratiskt antagit? Ska vi istället förlita oss på tyckande och hemmasnickrade ”sanningar” i skötseln av våra vatten?

Läste bland annat att en självutnämnd vattenexpert ansåg att de vattenvårdsprojekt som görs i dag är en våldtäkt på våra vattendrag - samme man har med alla medel försökt att få bygga ett glashotell i ett vattenfall. – vilket som är en våldtäkt förstår nog de flesta!

Angående Järle Kvarn läste jag även att man jublade över att ett vattenkraftbolag visat intresse att etablera ett vattenkraftverk i Järle!? Alla med kunskap om vatten och småskaliga vattenkraftverk vet att det aldrig gynnar vattendraget och dess innvånare. Att exempelvis driftstopp är mycket vanliga och har slagit ut många värdefulla bestånd av fisk, musslor och bottenfauna, behöver ingen tvivla på, det är ett faktum!

En sak som bör belysas är att den som äger en damm/dämme har både ett ansvar för säkerheten och ska själv bekosta underhåll och åtgärder för dito. Det är även så att den som äger en dammanläggning och vill avveckla den, alltid ska få tillstånd att riva ut och återställa (men om kulturvärdesklassade objekt finns, ska de dessa bevaras)

Det råder ingen tvekan om att den den biologiska mångfalden i våra sjöar- och vatten är kraftigt påverkad! Bland annat av vattenkraft, fragmentering i form av diverse hinder som exempelvis dämmen, utdikning, rensning, rätning, försurning, övergödning och uppe på detta klimatförändringar.

Jag har själv jobbat med naturvård i vattendrag och sjöar i över 30 år och vågar påstå att jag lärt mig en del under åren ...

Bland annat att vi nästan inte har några opåverkade vattendrag kvar i Sverige. I södra halvan är cirka 85 procent av alla fallsträckor, forsar och fall indämda, vilket är en stor brist och förlust! Samtidigt har vi absolut ingen brist på vattenspeglar eller sjöar i Sverige.

Det finns nästan 100 000 sjöar från 1 hektar och uppåt. Det finns även cirka 11 000 vattenspeglar med tillhörande dämmen, många helt utan användning eller syfte. Gemensamt för dessa är att nästan alla är att de utgör definitiva vandringshinder för fisk och fauna.

Så att återställa en del av dessa mycket värdefulla vattendrag är nödvändigt om vi menar allvar med att vårda och återställa våra vattendrag efter uppställda mål.

Urban Hjälte

Linköping