Om man kunde dra ner stadens vardagsvolym till noll och enbart lyssna till viskningarna, så skulle verkligheten se helt annorlunda ut. För det är i sprickorna där det outsagda befinner sig som livet och samhället rör sig på riktigt. Mycket av det andra är konstruktioner som vi visar upp som en påfågels vackra färgglada skrud för att locka och påvisa att vi är någonting som vi inte är.