Det är ett faktum att det idag finns ett antal barn som antingen har hög skolfrånvaro eller är helt hemmasittande. Det är vanligt att de här barnen lever med Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF). Detta visar bland annat Autism- och aspergerförbundets skolenkät 2018 där det framkom att skolfrånvaron för elever med autism är 52 procent i grund- och grundsärskolan. Likaså uppger Karolinska institutet att man räknar med att tre av fyra barn med hög skolfrånvaro har ADHD och/eller autism. Ofta följs detta även av annan psykisk ohälsa.

Elever som lämnar gymnasiet utan gymnasiebetyg är 26 000 om året, en del läser upp, men de 13 000 som inte gör det kostar samhället 200 miljarder per år enligt Martin Karlberg universitetslektor vid Uppsala Universitet (Arbetsvärlden 20210315) Skolan har strukturella utmaningar som gör det svårare för elever med NPF, exempel på det är kraven på ökad självständighet. KIND rapporterar att omkring 75 procent av Sveriges skolor inte möter elever med NPF och deras behov. Örebro Kommun är inget undantag. Den höga skolfrånvaron innebär inte bara en ökad risk för minskad måluppfyllelse och stora kostnader, utan även ett stort lidande och psykisk ohälsa. Nätet som fångar upp de här barnen behöver vävas mycket tätare och vara beständigt över tid.

För det första behöver barn som har behov av NPF-utredning få det skyndsamt för att de ska få rätt stöd och hjälp inom skolan och vården i rätt tid. För det andra måste skolsituationen för elever med NPF förbättras. Det stöd som barnen får måste genomsyras av en djupare kunskap om Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. För det tredje måste föräldrarna involveras närmre i arbetet. Samarbetet med alla berörda aktörer måste omfattas av ett helhetsperspektiv.

Som förälder till barn med NPF möter vi ofta okunskap och bristande förståelse, vilket försvårar för barnen. Varje verksamhet lever i sitt ”stuprör”, vilket innebär ineffektiva möteskaruseller. Skolan tenderar att bli en isolerad ö där kunskapen kring NPF inte är tillräcklig, vilket leder till att barnen inte får den utbildning de har rätt till enligt skollagen. Hög skolfrånvaro blir resurskrävande för både skola, familj och vårdinstanser.

För att hjälpa barn som har hög skolfrånvaro/är hemmasittande, är en gemensam satsning, med ett tydligare helhetsperspektiv och god kompetens kring NPF nödvändig.

För ett barn med NPF innebär skolsituationen en rad svårigheter som till exempel sociala situationer, förändringar, många sinnesintryck, koncentrationskrävande uppgifter, självorganiserat arbete etcetera. Det medför hög stress som kan leda till psykisk ohälsa och ett enormt lidande då skolan misslyckas med sitt uppdrag. Med kompetens, anpassningar och rätt bemötande i skolan kan man kompensera för dessa utmaningar. Skolpersonal som möter NPF-elever måste ha uppdaterade kunskaper om NPF samt om pedagogikens och miljöns betydelse, för att motverka stress och exkludering. Nuvarande bestämmelser där Barn- och ungdomspsykiatrin samt habiliteringen blir isolerade insatser, medför att förändringsarbetet på skolorna försvåras och slår tillbaka på barnen. Vid behov måste dessa verksamheter från regionen inkluderas i ett närmre samarbete utan ”stuprör” tillsammans med vårdnadshavare. På så sätt ges barnen en god chans att få ökad närvaro och måluppfyllelse samt möjliggör ökad psykisk hälsa.

Sammanfattningsvis är kompetens, bemötande, tillgänglighet och samarbete avgörande. Låt oss börja använda alla kompetenser och erfarenheter som redan finns i ett helhetsgrepp för att skapa förutsättningar för en lyckad skolgång för varje elev!

Jenny Tistell, Cecilia Meyer, Kristina Nilsson, Lotten Grape, Erika Gard, Susanne Mulder, Mattias Lagerqvist, Leif Rönnberg

föräldrar till barn med NPF i Örebro