Annons

Annons

Annons

Annons

krönikaChefredaktörens krönikor

Anders Nilsson
ANDERS NILSSON: Ön som rymmer dramatik och mänsklig tragedi: “Därför blir det extra spännande”

Tillbaka på jobbet kan jag inte sluta att tänka på den där ön jag tillbringat så mycket tid på under sommaren.

Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.

Annons

Den där lilla pärlan som både känns lite mystisk och förbjuden på en och samma gång. Ett stycke mark utkastat i vattnet som bär på så mycket historia. Här har folk bott sedan stenåldern fram till 1949. Skogvaktare har levt med sina familjer. Jagat och fiskat. Närt sig på jord- och skogsbruk. Barnen inackorderade i trakterna kring Olshammar under skolterminerna för att komma tillbaka till ön på skolloven. De vuxna rodde åt andra hållet för att handla mat och hämta post i Medevi. Och här har en känd författare haft sin skrivarstuga. Skrivit ned sina intryck av storslagen natur. Berättat om vatten, vind, sol och bister kyla.

Turerna med båten till Stora Röknen är sommarens höjdpunkt. Ön, mitt i norra Vättern mellan Medevi och Olshammar, är till största delen en del av Närke. Men sydspetsen Röknehuvud är däremot östgötsk mark. Där, liggandes på stranden på den ljusbruna sanden, är det svårt att inte bli förälskad i miljön. De lågväxande tallarna, den täta vegetationen, stenpartierna som letar sig upp från vattnet upp mot land, det långgrunda vattnet och de långa sandstränderna. De storslagna vyerna med ett fastland några kilometer bort. Eller de milsvida vyerna söderut utan land i horisont. Fågellivet som bryter den ibland totala tystnaden. Havskänslan.

Annons

Annons

Hit ska ryska krigsfångar ha skeppats

Samtidigt känns det som vi har ankrat på förbjuden mark. För större delen av året är det förbjudet att gå i land. Stora gula varningsskyltar berättar vad som gäller. Det är militärt område. Bara öppet för allmänheten i juli och på helger i juni och augusti. Därför blir det lite extra spännande att vistas på ön. Varje resa blir som ett äventyr. Stora Röknen rymmer också en hel del dramatik och mänsklig tragedi. Hit ska ryska krigsfångar ha skeppats i början av 1800-talet för att bryta sandsten till Göta kanal. Rester från brytningen syns än idag men om det var fångar eller frivilliga som stannat efter kriget råder det delade meningar om.

Folke Dahlberg vid sin stuga och ateljé på Stora Röknen i norra Vättern. Fotograf: Okänd

Jag tar min SUP-bräda och paddlar mot en liten udde på östsidan av Stora Röknen. Där, på Ängberget, byggde Askersundsförfattaren och konstnären Folke Dahlberg en liten stuga och ateljé. Här, med Verner von Heidenstams Övralid i blickfånget på fastlandet, lade han grunden till tre av sina böcker. Men i början av 1940-talet aviserades att militären skulle ta över Stora Röknen och Dahlberg lämnade ön motvilligt 1946. "En tidig septembermorgon, så grå och ödslig att både fåglar och människor tryckte i det längsta för att börja en dag under regnets tröstlösa villkor, lämnade jag ön som varit min tillflyktsort i sju år. De få personliga tillhörigheter som fanns kvar på ön rymdes i en segelsäck. Jag bar dem motvilligt till hamnen” skriver han i inledningen i sin bok “Vättern”.

Annons

Annons

Karta: Stefan Ignell

Militär deltog i arbetet att tömma ön på fastboende

Desto mer dramatik blev det när de övriga boende på ön skulle avvisas. Bilder visar hur militär deltog i arbetet att tömma ön på fastboende. 1949 lämnade den sista boende ön och militären tog över helt och hållet. En epok med många människoöden var över. Folke Dahlberg hittades drunknad i Vättern 1966. Idag är Stora Röknen ett militärt skyddsobjekt och ett övningsområde större delen av året utom på sommaren då den förvandlas till ett paradis för båtentusiaster.

Tänk att en plats kan rymma så mycket dramatik, mänsklig tragedi och storslagen natur på en och samma gång. Det är något jag tänker mycket på när jag är tillbaka i vardagen igen.

Stora Röknen ligger mitt i norra Vättern mellan Medevi och Olshammar.

Bild: Anders Nilsson

Till toppen av sidan