Jag har haft privilegiet att få jobba inom Svenska Kyrkan i omgångar i många år. Ett av de mest minnesvärda stormötena var en rikstäckande samling i Uppsala 2014 dit alla Sveriges barn- och ungdomsledare inom Svenska Kyrkan var kallade. På det mötet gav ärkebiskopen oss ett stort uppdrag: att skapa plattformar för möten. Möten mellan barn från olika skolor, mellan barn i olika åldrar, mellan barn och äldre, mellan nyblivna föräldrar och pensionärer, mellan människor från olika kulturer, mellan människor med olika religioner, mellan tonåringar och yrkesverksamma.

Ingen uppgift är större än denna: att fläta samman det splittrade samhället och återknyta kontakten mellan människor. För i vårt uppkopplade samhälle är vi mer ensamma än någonsin. Så många människor i alla åldrar och samhällsskikt känner sig övergivna och helt utan omsorg.

Nora Bergslagsförsamling har under många år gjort ett stort jobb med detta. Några av de viktigaste knytpunkterna i församlingsarbetet har för mig varit sopplunchen, öppen verksamhet för familjer, Möt Världen-caféet, Kyrkboden, körerna och ungdomsgruppen. Där har blandningen av människor i alla åldrar och samhällsfunktioner varit som störst. Personal och frivilliga har tillsammans skapat fantastisk gemenskap, glädje och tillsammanskänsla.

Det vore stor skada om dessa fantastiska verksamheter försvann utan att ersättas av andra plattformar. I det lilla formatet bär Svenska Kyrkan våra mest behövande medmänniskor in i den kravlösa gemenskap som en kopp kaffe, en bulle eller en filmkväll innebär.

Och den gemenskapen är så värdefull. För den osäkra nyinflyttade tonåringen. Den nyblivna föräldern som inte har någon att fråga. Den ensamma äldre pensionären. För den som har tid, tålamod och omsorg att ge och vill engagera sig i att dessa mötesplatser ska finnas. För mig.

Svenska Kyrkan erbjuder så mycket under alla skeenden i livet. Det måste vi fortsätta göra.

Malena Frööjd

EPOK i Nora bergslagsförsamling