Annons

Annons

Insändare
Bönandet om förlåtelse i kyrkan skrämmer

Detta är en insändare.Åsikterna är skribentens egna.

”Medlem?” känner sig nedtryckt av kyrkans krav på att ständigt be om förlåtelse för synder som kanske inte ens begått. FOTO: Hasse Holmberg

Annons

Är medlemstappet i kyrkan förvånande?

Senaste tiden har, i anslutning till kyrkovalet, beskrivits problemet med att kyrkan tappar medlemmar. Vem är förvånad? Jag ska ”älska min nästa så som jag älskar mig själv”. Hur ska det gå till när jag, som levt senaste tiden sedan förra ”förlåtelsen”, helt oklanderligt men ändå anses behöva bekänna mina synder och be om förlåtelse på nytt. Hur är det möjligt att må bra när jag måste framställa mig själv som otillräcklig efter allt gott jag gjort? Här är ju risken stor att jag ser min nästa som lika syndig som jag. Vem vill gå till kyrkan för att under ledning av prästen i princip be Gud om förlåtelse för att man finns till? Det tycks ju inte hjälpa vad man än gör. Definitivt blir det omöjligt att må bra när man måste känna sig nedtryckt hela tiden. Det är ju även så att jag troligtvis inte är intresserad av att vara medlem i en förening där jag ständigt får veta hur dålig människa jag är.

Annons

”Mot dig har jag syndat i tankar, ord och gärningar. Jag är värd att förkastas från ditt ansikte om du skulle döma mig så som mina synder har förtjänat etcetera”.

Annons

Om kyrkan ska få fler medlemmar utan hot eller tvång måste sannolikt hela kyrkohandboken omarbetas. Och de som förmedlar budskapet, präster och andra, behöver nog fundera över vad ovanstående leder till.

”Medlem?”

Örebro

Annons

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy