Förra julen firade jag och min fru jul tillsammans på egen hand. Det var första gången vi var helt ensamma en julafton sedan våra vägar korsades för 38 år sedan. Vi träffade ett av våra barn med familj och barnbarnet förstås. Men det var på dagen. Utomhus och med avstånd. Efteråt förstod jag att många haft en julafton på ungefär samma sätt. Glögg och pepparkakor utomhus med mor- och farföräldrar och närmaste familjen. Ensamt firande senare på eftermiddagen och kvällen.

Nyårsafton blev ungefär likadan. Vi har firat i över 30 år med samma gäng. Fyra par som känt varandra sedan vi var unga. Från början var vi bara åtta men år efter år blev vi fler vartefter vi skaffade barn. Som mest tror jag vi var sjutton en nyårsafton i början på 2000-talet men sedan blev vi färre i takt med att barnen blev större och ville ha sitt eget firande. Förra året träffades vi och gick en lång nyårspromenad, grillade utomhus och en och annan tog ett nyårsbad i det iskalla vattnet. Sedan åkte vi hem och firade nyårsafton själva.

Jag har inte tänkt så mycket på varken julafton eller nyårsafton förra året. När Folkhälsomyndigheten åter inför nya restriktioner och regeringen aviserar att det kan bli tuffare tag framöver, om inte smittspridningen ger sig, så kom minnesbilderna tillbaka från julaftonskvällen och den där långa nyårsmiddagen där vi satt två vid långbordet. Ett bord där varje plats brukar normalt brukar ha en gäst. En plats där det brukar sjungas, skämtas och där roliga minnen från året avlöser varandra.

Jag tycker att vi lärt oss mycket av pandemin. Restriktioner och rekommendationer har fått oss att leva mer isolerade. Många vittnar om att de dragit ned på tempot och lever ett mer stilla liv än tidigare. Pandemin, smittrisken och ett ständigt hot om att alla kan bli allvarligt sjuka har gjort att många värdesätter andra saker. Vi har kanske fått en annan syn på vad som verkligen är viktigt i livet. Det är alltid trevligt att träffas många men det var också fantastiskt att få vara två, att ägna sig åt varandra under två av årets mest festliga kvällar. Om du aldrig får möjligheten att fira på det viset kan du heller aldrig få uppleva hur det känns.

Faktum är att julbordet smakar lika gott och du kan bli rejält överraskad vid julklappsutdelningen även om ni är två. Och på nyår gjorde vi som vanligt, klädde upp oss och dukade fint, åt en femrättersmiddag och skålade med champagne. Vi pratade minnen från året, skrattade och njöt av varandras sällskap. Utomhus rasade pandemin, fyrverkerierna var inte lika många men inomhus var det nästan som vanligt.

Jag hoppas givetvis på en mer vanlig jul med hela familjen och en festlig nyårsafton tillsammans med våra kompisar i år. Men om det inte blir så vet jag numera att det blir underbart ändå.