Koppen tippades med van hand och det rykande kaffet (kokkaffe givetvis) strilade längs sidan, ner på det tunna fatet. Snabbt lirkades fingrarna under fatet som sedan, i en obruten rörelse, fördes till munnen, bräddfyllt med kaffe. En balansakt förfinad genom år av träning, värdig en cirkusartist. Bara ytspänningen höll kaffet på plats. Den brännheta vätskan silades sedan genom en halv sockerbit (ej snabb) mellan tänderna. Han smackade. En ceremoniell njutning i vardagen.