Annons

Annons

Annons

Annons

krönikaVetenskapskrönikor

Ida Flink
”Vi behöver prata om vulvodyni, och vi behöver prata om sex”

Den unga kvinnan framför mig kämpar för att hålla tillbaka gråten.

”Det här är första gången jag pratar med någon om det, förutom syrran och min kille. Om jag hade ont i ryggen skulle jag kunna säga det, men det här är inget man berättar. Ändå finns smärtan med i allt.”

Text: 

Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.

Foto: Jon Olav Nesvold / NTB scanpix / TT

Annons

Fakta

Vetenskapskrönikor i NA

► Tio olika universitetsforskare skriver krönikor i NA på fredagar, inom en rad varierande områden. Idag skriver Ida Flink krönika. Hon forskar om hur kognitiv beteendeterapi kan hjälpa vid olika typer av smärta. Nästa vecka är det Christian Lundahls tur. Han forskar om pedagogik och skolan.

Jag träffar kvinnan i min roll som psykolog, forskare och projektledare för en studie om kognitiv beteendeterapi, KBT, vid underlivssmärta - vulvodyni.

”Smärtan blir något jag hela tiden behöver anpassa mig till. Jag hade en period när jag helst gick utan trosor för de störde så mycket, och jag använder aldrig tajta jeans eller träningsbyxor. För att inte tala om att cykla, det går bort.”

När hon kommer in på den största rädslan och sorgen, fylls även mina ögon av tårar. Hon förstår inte hur hon ska kunna bli gravid, och hon vet inte heller hur länge relationen kommer hålla. ”Det handlar liksom inte bara om sex. Det har gått så långt att varje gång han kramar mig ryggar jag tillbaka. Jag vill inte ingjuta falska förhoppningar.”

Annons

Annons

Jag vill hålla om henne, trösta och säga att det kommer bli bra. Hon kommer kunna bilda familj. Det gör jag förstås inte, det är inget en psykolog gör. Jag visar att jag förstår – inte hur ont det gör, för det kan jag aldrig förstå fullt ut – men att det är tungt och att jag ska göra det jag kan för att hjälpa.

Hon är inte ensam. Underlivssmärta är vanligare än de flesta tror. Vulvodyni, även kallat vestibulit, drabbar omkring var tionde kvinna i barnafödande ålder. Det är vanligast i 20-30-årsåldern, men förekommer i alla åldrar, oavsett sexuell läggning.

Hon är inte ensam. Underlivssmärta är vanligare än de flesta tror.

Vulvodyni ger smärta runt slidöppningen vid tryck eller beröring, till exempel vid vaginala samlag, men precis som för kvinnan framför mig är lidandet större än så. Nedstämdhet, oro, ångest och skam är vanligt, likaså relationsproblem, sänkt livskvalitet och barnlöshet. Många avstår helt från sex.

Kvinnor som söker vård för vulvodyni har tredubblats i Sverige de senaste 15 åren. Förmodligen vågar kvinnor i högre utsträckning söka vård för besvären, så att mörkertalet har minskat. Ändå pratar vi inte om det. Inte på jobbet, inte på parmiddagen – men inte heller inom forskningen eller i vården. Kvinnorna som söker till våra forskningsprojekt vittnar om otaliga försök att få en diagnos och vettig behandling, men få lyckas.

Fakta

Det är vulvodyni

►Vulvodyni är det medicinska begreppet för smärta i vulvan – det vill säga de yttre delarna av underlivet – oftast runt slidöppningen, som varar minst tre månader. Smärtan är vanligast i 20-30-årsåldern och har ingen medicinsk förklaring.

►Vulvodyni har flera undergrupper där provocerad vestibulodyni (PVD), eller provocerad vulvodyni – även kallat vestibulit - är vanligast. Provocerad innebär att smärtan framkallas vid tryck, beröring eller vaginal penetration, till exempel vid samlag, men även annat kan göra ont, som att cykla eller bära trånga byxor.

►Många vittnar om outhärdlig smärta som påverkar psykiskt mående men även relationen. Ibland gör det så ont att man behöver sjukskriva sig.

►Mer läsning om de nationella projekt som pågår för att stärka kunskapen om effektiv vård och behandling vid vulvodyni:

https://www.sbu.se/sv/publikationer/SBU-utvarderar/diagnostik-och-behandling-av-provocerad-vulvodyni/

https://www.socialstyrelsen.se/regler-och-riktlinjer/nationella-kunskapsstod/pagaende-projekt/vulvodyni/

Annons

Annons

Såväl Socialstyrelsen som socialminister Lena Hallengren har de senaste åren pekat ut vulvodyni som ett område där vården behöver stärkas. I Sverige finns inga riktlinjer för behandling, men arbetet pågår och i sommar utkommer ett kunskapsstöd med vägledning om diagnostik och behandlingsstrategier för en mer jämlik vård i hela landet. Men för det krävs kunskap och resurser.

Forskning ger kunskap, och det finns betydligt mindre forskning om vulvodyni, jämfört med andra typer av smärta. Jag har slutat räkna efter hur många inskickade forskningsansökningar om vulvodyni som fått avslag. Det kan förstås handla om att jag inte motiverat min forskning tillräckligt bra. Samtidigt får jag och mina kollegor forskningsmedel för andra smärtprojekt. Dessutom vittnar även de mest framstående forskarkollegorna inom vulvodyni-fältet om samma sak.

Kvinnan som berättar träffar vi en kväll. Eftersom vi står utan forskningsmedel för studien gör mina doktorander och jag det bästa av situationen, vilket ibland innebär att vi får träffa kvinnorna på kvällar och helger. Våra samarbetspartners i Nederländerna har en liknande sits, och när jag ser på kvinnan fylls jag av tacksamhet över alla fantastiska forskare och kollegor som alltid ställer upp för att förbättra situationen för kvinnor med vulvodyni.

Våra samarbetspartners i Nederländerna har en liknande sits.

Förra året finansierade statliga medel en forskningsöversikt av vilken behandling som är mest effektiv vid vulvodyni. Resultaten var överraskande nedslående, även för oss som forskar på området. Egentligen inte forskningsresultaten i sig, men vi kunde i princip inte dra några slutsatser på grund av för få studier som uppfyllde de vetenskapliga kraven.

Annons

Den forskning som ändå finns antyder att, precis som vid andra smärttillstånd, ett multiprofessionellt mottagande med exempelvis gynekologer, psykologer och fysioterapeuter är det bästa. Det erbjuds sällan, för det kräver samordning och resurser i vården.

Annons

Vi behöver prata om vulvodyni, och vi behöver prata om sex. Inte för att sex alltid är det viktigaste. Det finns perioder i livet när annat står i fokus, och så får det vara. Men när min dotter växer upp vill jag att hon ska veta att sex aldrig ska göra ont, och om det gör det finns hjälp att få. Hon ska kunna prata om det med sina vänner, sin partner och på ungdomsmottagningen.

Hon ska lyssna på sin kropp och kunna säga stopp. Jag vill inte att min dotter – i likhet med kvinnan framför mig – ska sitta och gråta över att gå med en konstant smärta som hon inte kan prata om, som hon känner sig ensam om, och där det inte finns någon hjälp att få. Vulvodyni är ett smärttillstånd, och kvinnor med vulvodyni har precis lika stor rätt till diagnos, vård och behandling som andra.

Fakta

Ida Flink

► Ålder: 41.
► Familj: Tvillingar på nio år och deras elvaårige storebror
► Bor: Adolfsberg, Örebro.
► Forskningsområde: Smärtans psykologi och kognitiv beteendeterapi (kbt) vid smärtproblematik.
► Kuriosa: Var som tonåring med och startade Arvika Nyheters ungdomsredaktion och gjorde i samma veva en dokumentärfilm om tre värmländska raggare by night.

Annons

Annons

Till toppen av sidan