Ja det är möjligt – och växterna kan hjälpa oss. Växter äter koldioxid. Träd, buskar, gräs och andra växter binder koldioxid med sin fotosyntes i blad, stammar och rötter. Ungefär häften av den koldioxid som vi släpper ut från olja, kol och naturgas tas upp av växter på land och av haven, där också alger hjälper till.

Så beskogning i stället för avskogning är ett bra recept. Idag är regnskogen hotad, men förr var det våra skogar som höggs ner. Totalt sett har skogstäcket halverats på jorden sedan industrialismens början. Problemet är att när träd huggs ner, när växter dör eller när vi äter upp dem så släpps koldioxiden ut igen. Vi behöver därför hitta sätt att se till att kolet stannar kvar i ekosystemet och inte ger sig av till atmosfären.

Ett sätt är att se till att så mycket koldioxid som möjligt blir stabila kolföreningar i jorden – det vi kallar mull, humus eller organiskt material. Idag odlar vi på sätt som leder till det omvända. Forskning visar att innehållet av organiskt material i världens jordbruksmark har minskat med över 60 procent sedan vi började odla den. Det är vår ensidiga odling av spannmål som är huvudorsaken.

Men det finns odlingsmetoder som kan ge oss den mat vi behöver – och samtidigt binda koldioxid. Metoderna gör också marken bördigare och leder till att behovet av klimat- och miljöpåverkande handelsgödsel minskar.

Detta så kallade regenerativa jordbruk omfattar en stor och spretig mängd av odlingsformer, där man inte plöjer utan sår direkt i förra årets stubb, odlar fleråriga grödor och tillför biomassa, till exempel stallgödsel. En form kallas agroforestry, som består av en blandning av fleråriga växter, träd och buskar och ettåriga grödor som alla kan bidra till mat.

Fleråriga växter är bra eftersom de växer en stor del av året och därför binder in mycket koldioxid som sedan bidrar till markens mull. Forskning visar också att olika växter tillsammans gör att mullen inte bryts ner så lätt och därmed inte släpper ifrån sig koldioxid.

Att samodla olika grödor ger dessutom ofta en bättre skörd än att odla dem var för sig. Agroforestry är vanligt världen över och även i Sverige. Ett välkänt exempel är våra hagmarker med gräs, buskar och träd i. Det är exempel på marker som både kan samla in koldioxid långsiktigt och ge oss mat till skillnad från ensidig veteodling. Spännande är också de skogsträdgårdar som poppar upp lite var stans idag, både i städer och på landsbygden. De är ofta små, kan rymmas i en trädgård, men är otroligt variationsrika odlingar med massor av ätbara nötter, örter, sallat, bär och frukt.

Vi som vanliga husbehovsodlare kan också hjälpa till. Vi kan strunta i att köpa blomjord som ofta är tillverkad av torv. Torven ska vara kvar i marken och inte odlas upp för då frigörs kolet och blir koldioxid som ger sig av till atmosfären. Vi kan i stället göra egen jord genom att samla organiskt material. Gräsklipp är nummer ett, ett suveränt sätt att ge växterna näring, men också löv av olika träd och buskar är bra – och så kompost förstås.

Träd och buskar i trädgården är också bra. Något nytt men ändå urgammalt är biokol – helt enkelt kol från olika typer av biomassa som trä, halm eller matavfall som tillverkas i moderna kolmilor med mindre utsläpp och renare kol. Biokol kan man tillverka själv men det finns också att köpa i trädgårdshandeln. Den gör odlingen både klimatpositiv och ger högre skörd.

Det här visste urbefolkningarna i Amazonas för tusentals år sedan. De grävde ner kol i marken för att göra jorden bördigare för att kunna odla längre på samma plats. Dessa platser kan man fortfarande hitta. De är mörkare, eftersom det svarta kolet fortfarande inte har brutits ner, terra preta – svart jord.

Alla kan eller vill inte odla sina egna grönsaker. Men alla kan bidra genom medvetna val av mat. Att köpa ekologiskt är ett sätt, eftersom ekologiska lantbruk använder stallgödsel i sina odlingar, och på så sätt tillför organiskt material som bildar humus. Det gör inte konstgödsel.

Man kan också köpa kött från djur som betat och huvudsakligen fodrats med hö och ensilage, och inte med soja. Sojaodlingar bidrar till att regnskog huggs ner. Och undvik palmolja. Snart kommer det säkerligen också gå att köpa klimatkompensation av svenska lantbrukare som binder kol med hjälp av att producera egen biokol som de sedan använder i odlingen – eller som odlar med regenerativa metoder.

Örebrostudenten: "Tveksamt om öretagens klimatkompensation verkligen kompenserar"

För att hålla halten växthusgaser i atmosfären på en tillräckligt låg nivå för ett klimat som ger oss en framtid på den här planeten behöver vi fånga in redan utsläppt koldioxid. Det konstaterade FN:s klimatpanel i sin senaste rapport.

Sanna Johansson, student på Måltidsekologprogrammet vid Örebro universitet, konstaterar i sitt examensarbete att det är tveksamt om företagens klimatkompensation motsvarar det produktionen av mjölk och hamburgare tillför av koldioxid.

Kolbindning är komplext. Det är svårt att beräkna hur många träd som behövs för att binda in en viss mängd koldioxid. Dessutom kan vi inte vara säkra på att kolet stannar i växter och jord under en lång tid. Det bästa är att minska sina utsläpp så mycket som möjligt.