Annons

Annons

Annons

Annons

krönikaVetenskapskrönikor

Ida Flink
Passiva tankesnurror – så undviker du att fastna i dem

Tänk inte på en rosa elefant. Sluta tänka på den nu!

Visst dyker den rosa elefanten upp på näthinnan? Trots att du försöker att inte tänka på den.

Precis så fungerar intensiva negativa tankar, som vi psykologer kallar katastroftankar. Du får mer ont och mår sämre om du fastnar i den negativa tankesnurran.

Text: 

Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.

Annons

Katastroftankar fyller en viktig funktion. De förbereder oss människor inför hot. Tendensen att förutse faror har under årtusenden hjälpt oss undvika risker, och bidragit till artens överlevnad.

Vi ska alltså lägga märke till, och oroa oss för, tecken på sjukdom. Och vi ska tänka det värsta när vi plötsligt får ont. Samtidigt behöver vi skilja på verkliga och uppfattade hot. Idag finns ingen anledning att oroa sig för lite snuva och ont i halsen. Inte heller fyller smärtsignaler samma varningsfunktion vid spänningar i rygg och nacke, som när vi blivit bitna av ett rovdjur eller bränner oss på eld. De gånger katastroftankar stjälper snarare än hjälper, kan vi behöva hjälpa hjärnan att komma ur tankesnurran.

Annons

Fakta

Vetenskapskrönikor i NA

► Tio olika universitetsforskare skriver krönikor i NA på fredagar, inom en rad varierande områden. Idag skriver Ida Flink krönika. Hon forskar om hur kognitiv beteendeterapi kan hjälpa vid olika typer av smärta. Nästa vecka är det Christian Lundahls tur. Han forskar om pedagogik och skolan.

Annons

Jag fastnar själv i katastroftankar titt som tätt – trots att jag forskar om dem. Ute skiner försommarsolen, men jag surar i soffan. Förkyld, ont i kroppen och feberkänningar. Nu har det känts likadant i fem–sex dagar, ska det aldrig släppa? Tänk om jag inte är frisk till nästa vecka, när jag har viktiga möten och en efterlängtad aw med jobbet? När jag inser hur ömkliga och orealistiskt negativa mina tankar är fnissar jag till. Det är tydligt att katastroftankarna har tagit grepp om mig.

Jag fastnar själv i katastroftankar titt som tätt – trots att jag forskar om dem.

Hur katastroftankar påverkar oss människor har främst studerats kopplat till smärta, men till viss del även vid sömnbesvär och annan ohälsa. Katastroftankar går hand i hand med känslor av hjälplöshet och passivt ältande. Istället för att göra något aktivt för att ta tag i situationen, fastnar vi i tankesnurran. Det är svårt att komma loss.

Ett exempel är Lilian. Hon var strax över 40 år när hon fick första ryggskottet. Det kändes som en kniv i ryggen när hon skulle lyfta en man på äldreboendet. Efter en dryg månads sjukskrivning kom hon successivt tillbaka till jobbet, men hon undvek alla lyft av rädsla för ett nytt ryggskott. Hon slutade gå på gympan och följde inte med maken på svampturerna.

Trots försiktigheten drabbades Lilian av ännu ett ryggskott bara ett halvår senare, och efter det fanns värken ständigt där. Hon började ta smärtstillande var och varannan dag och primärvårdsläkaren skrev ut starkare medicin. Lilian sov dåligt och irriterade sig över småsaker. Ett år efter första ryggskottet gjorde det konstant ont, och Lilian var rädd att livet aldrig skulle bli detsamma.

Annons

Annons

Forskning visar att de som liksom Lilian fastnar i negativa tankesnurror av katastroftankar upplever smärta starkare, använder mer mediciner och återhämtar sig långsammare.

Trots försiktigheten drabbades Lilian av ännu ett ryggskott bara ett halvår senare, och efter det fanns värken ständigt där.

Det går inte att bara bestämma sig för att sluta ha katastroftankar. Faktum är att försök att ”sluta tänka”, många gånger har motsatt effekt. Precis som när du skulle sluta tänka på en rosa elefant. Dessutom har vi forskare lagt märke till att katastroftankar kan ta olika skepnad.

Lilian var rädd att maken skulle lämna henne för att hon hade blivit så tråkig. En annan person kan frukta att förlora jobbet, och en tredje är rädd att mista sitt främsta fritidsintresse.

Innehållet i katastroftankar skiljer sig alltså från person till person. Samtidigt påverkar tankarna oss på samma sätt: vi fastnar i ett passivt ältande som är svårt att bryta.

Fakta

►Katastroftankar definieras som starkt negativt färgade tankar, som är svåra att släppa och som etsar sig fast i medvetandet. Man kan likna dem vid intensiv oro.
►Psykologer som forskar om smärta har sett att katastroftankar är nära kopplat till rädsla för smärta. Om man reagerar med katastroftankar och rädsla, är det lätt att undvika alla rörelser och aktiviteter som förknippas med smärta. På sikt riskerar det utvecklas till en ond cirkel som paradoxalt nog förstärker problemen med smärta.
►Rädsla-undvikandemodellen, som Örebroforskare varit med och tagit fram, är en av de mest välbeforskade och etablerade modellerna inom psykologisk forskning kring smärta, illustrerar dessa samband. Modellen används i kbt-behandling för långvarig smärta, där man arbetar med katastroftankar och rädsla, samt gradvis exponering för rörelser och aktiviteter som undvikits.
►Målet är att öka funktionsförmåga och välmående hos smärtpatienter, även om viss smärta många gånger kvarstår.

Annons

Annons

Ett knep för att mota katastroftankar är att göra något aktivt. Rörelse i alla former är a och o vid långvarig smärta. Om gympan gör ont kanske Lilian ändå kan vara med på en del, och öka i lagom takt. Likaså kan det vara en humörhöjare bara att träffa väninnan och snacka en stund.

Ofta minskar utrymmet för katastroftankar tillsammans med andra.

Om jag går tillbaka till min självömkan i soffan minskar katastroftankarna betydligt när barnen kommer hem från skolan och fyller huset med liv. Likaså tar tankarna mindre plats när jag sätter mig i solskenet en stund.

Ofta minskar utrymmet för katastroftankar tillsammans med andra.

Även om min lilla fjutt-förkylning inte kan jämföras med långvarig smärta och värk kan samma strategier tillämpas. Vad gör du när katastroftankarna börjar komma – drar du dig tillbaka och tackar nej till inbjudningar? Och vad händer med tankarna om du gör tvärtom?

Jag själv mår ofta lite bättre om jag tar en promenad i naturen eller talar med en vän. För andra är en fängslande Netflix-serie ett distraktionsmoment. För att hitta vad som fungerar för dig kan du behöva vara detektiv ett tag, och hitta vad som ökar och minskar dina negativa tankesnurror.

Jaja, jag känner mig hängig, men av allt att döma är det en helt vanlig vårförkylning. Nu tar jag en lugn promenad i solskenet och tänker att nästa vecka är jag säkert frisk.

Fakta

Ida Flink

► Ålder: 41.
► Familj: Tvillingar på nio år och deras elvaårige storebror
► Bor: Adolfsberg, Örebro.
► Forskningsområde: Smärtans psykologi och kognitiv beteendeterapi (kbt) vid smärtproblematik.
► Kuriosa: Var som tonåring med och startade Arvika Nyheters ungdomsredaktion och gjorde i samma veva en dokumentärfilm om tre värmländska raggare by night.

Annons

Annons

Till toppen av sidan