Annons

Annons

Annons

Politikerna måste ge upp sina hjärtefrågor för att rädda skolan

Pär Fagerström läser en ny bok om "hur marknadsskolan leker med vår framtid" och har ett råd till alla ansvariga politiker.

Text: 

Det här är en recension.Analys och värderingar är skribentens egna.

Fakta

Litteratur

Sofie Axelsson

"Valfrihetens pris – hur marknadsskolan leker med vår framtid"

(Leopard förlag)

Sofie Axelsson har skrivit om valfrihetens pris. Foto: Leopard förlag

I fjol tog Skolinspektionen emot 223 ansökningar från friskolor om utökning eller nyetablering. Det motsvarar en ansökan per arbetsdag.

2020 var tillströmningen likartad (208), och nivån ser ut att bestå även i år, kanske med en uppåtskruv under hösten efter det för friskolebranschen glädjande valutslaget.

I år är det 30 år sedan friskolereformen klubbades av regeringen Bildt. Den förändring det öppnade för är, som visas av sökströmmen, inte ett avslutat kapitel utan är i högsta grad pågående, skolmixen kommunalt/privat förskjuts hela tiden.

Annons

Annons

Skolinspektionen avslår visserligen numera i snitt varannan ansökan, men runt hundra om året får ja, hälften nyetableringar, hälften utökningar. En i veckan av varje sort.

I ”Valfrihetens pris” vill journalisten Sofie Axelsson fånga de systemmässiga följderna av det ökande antalet friskolor, paradigmskiftet. (Det känns passande att den fond i Luxemburg, som är största ägare i Internationella Engelska Skolan, heter Paradigm Capital.)

Det är alltså den skolpolitiska makronivån som Sofie Axelsson utforskar och det gör hon gediget. Hon träffar forskare, byråkrater, skolpraktiker och politiker på temat skolmarknaden — hur den fungerar, vad är bra/dåligt, går den att förändra.

En del har ändrats, förstås. I friskolereformens början krävdes i princip ingenting för att få starta en skola. Ett skräckexempel var Sebor i Borlänge vars pedagogiska idé var att eleverna själva skulle bestämma om, när och vad de skulle plugga. Socialdemokraten Widar Andersson, tidig ordförande i Friskolornas riksförbund, minns hur det var: ”Om man har ett system där man kan tjäna pengar på att göra skit då kommer folk att göra skit och ett sådant system har vi haft väldigt länge”.

I dag ställs tydligare krav. I höst fick till exempel Thorengruppen nej till ansökningar avseende 28 städer, däribland Gävle, eftersom man misskött sig på andra håll.

Annons

Men även skolor som klarar inspektionens granskningar och har en genomtänkt pedagogik, som alltså inte gör skit, kan förvisso tjäna pengar. Sofie Axelsson återger en rad dokumenterade skillnader mellan friskolor och kommunala, och kokar ner statistiken till en sorts bruksanvisning för den som vill göra skolvinster: Du ska ha 20-25 procent fler elever per lärare än i kommunskolorna; nöj dig med att 7 av 10 av dina lärare är behöriga (8,5 är kommunsnittet); skippa egna speciallokaler för slöjd, idrott, bibliotek, labb — hyr in dig där det går i stället; signalera med klädkoder, köregler och annat så att du matchar fram rätt sorts elever; trimma betygsättningen så att elevernas föräldrar blir nöjda. Och etablera dig i en kommun med hög skolpeng, allra helst i en där din ankomst suger till sig så många elever att den kommunala skolan fördyras — med ännu högre skolpeng som följd.

Annons

Sofie Axelsson satte punkt i sitt manus först efter årets riksdagsval. Hon ser att vi fortsatt kommer att ha ”ett svenskt skolsystem med marknadskonkurrens”.

Höger och vänster är medskyldiga till dagens situation, menar Anne-Marie Pålsson (...)

Dock har hon hittat en variant som innebär fortsatt valfrihet och en fortsättning för skolaktiebolag, men med andra villkor. Det är nationalekonomen och tidigare moderata riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson som på Lärarnas Riksförbunds uppdrag har utrett hur dagens avarter skulle kunna ansas.

Pålsson vill införa det hon kallar sidorestriktioner. Sådant finns i många andra branscher — EU-regler för lantbruket, hygienregler för livsmedel, kapitaltäckningskrav för banker etcetera. Friskolor ska, som alla skolor, följa läroplanen, men för skolägande aktiebolag finns i övrigt inga tuffa sidoregler.

Annons

Bolaget får sin skolpeng, och hur den används är bolagets ensak. ”Det är som vilda västern, kort och gott”. I botten behövs ”en helt ny friskolelag som inte baseras på marknadslogik med fri etablering”, menar Pålsson. Regleringarna som gäller för privata vårdcentraler ser hon som användbart exempel. Vårdcentraler skriver avtal med regionen, där anges ramar och villkor och det ställs krav på insyn. I ett system med obligatoriska avtal mellan skolbolag och kommun kan man täcka in sådant som klasstorlek, andel behöriga lärare, lokalfrågor, antagningsregler etcetera.

Höger och vänster är medskyldiga till dagens situation, menar Anne-Marie Pålsson, politikerna måste ge upp några av sina hjärtefrågor för att finna en väg framåt.

Rådet till politiken är med andra ord samma som i all konsultprosa: Kill your darlings!

Pär Fagerström

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan