Lena och Olof hade varit gifta i elva år. Under de senaste månaderna hade de flyttat isär och ihop flera gånger. Lena vill skiljas och begär enskild vårdnad om Sigrid nio år och Sigge tio år. Olof blir rasande och vägrar. Under den sex månader långa betänketiden ska han få tillbaka sin familj. Om det så är det sista han gör.

Lena upplever att Olof förändrats. Hon är rädd. När de träffades var han romantisk och tog med henne ut på magiska dejter, som den gången han rodde henne i sin eka till en ö och bjöd på en trerättersmiddag. Så länge hon gjorde som han sa köpte han blommor och överöste henne med komplimanger. Hon kände sig omtyckt, även om hon kunde se hur han blev svart i ögonen när hon pratade om sina manliga vänner. De få hon hade kvar.

Inom ett år gifte de sig. Lyckan var fullständig. Hon flyttade in i hans stora villa som han ärvt av sina föräldrar. Olof ville att de skulle skaffa familj så fort som möjligt. Lena tog ut all föräldraledighet för deras två barn. Olof menade att det var kvinnans roll att ta hand om hem och barn. När hon skulle börja arbeta igen tyckte Olof att de kunde leva på hans lön som chef på ett större bolag. Lena fick sluta sitt arbete som ingenjör.

Under småbarnsåren var det fullt upp. Lena förstod att Olof inte kunde vara lika romantisk som innan. Han var trött efter jobbet och måste vila när han kom hem. Hon såg till att barnen inte var för högljudda och kollade noga Olofs humör innan hon bad honom att läsa för dem.

Olof påpekade ofta att Lena inte ansträngde sig tillräckligt för att det skulle vara fint hemma. Med åren blev han mer kontrollerande. När de hade gäster kontrollerade han att allt var perfekt. Olof var den som köpte vin till maten, även om han själv drack väldigt måttligt. Det var viktigt att hon inte hittade på något annat eftersom vinet då inte skulle passa.

Olof kunde anklaga henne för att flirta med hans kollegor och blev väldigt svartsjuk. När gästerna hade gått hem skällde han ut henne och låste in henne i källaren om han ansåg att hon inte skött sig. Hon avskydde att bli inlåst i källaren då den var mörk, kall och fuktig. Efteråt kunde han be om förlåtelse när hon grät. ”Du måste förstå att du inte kan bete dig så inför mina kollegor”, kunde han säga.

En gång när hon städade upp efter en middagsbjudning tappade hon en av tallrikarna som tillhört Olofs föräldrar. Han slog henne så att ett stort blåmärke under ögat uppstod. Hos doktorn sa hon att hon ramlat mot en dörr. Ingen motfråga ställdes. Synen skulle kanske bli helt återställd. Lena bestämde sig för att lämna och flyttade till sin syster. Olof bad om ursäkt och uppvaktade henne. Hon flyttade hem igen. Det fungerade ett tag. Sedan trappades våldet upp.

Olof anklagade henne för att ha flirtat med grannen på en gatufest. När de kom hem tog han stryptag på henne tills hon nästan tuppade av. Sedan lät han henne sitta i källaren till morgonen. Livrädd förstod Lena att hon måste bort. Hon fick hjälp av sin syster. Lena hade inget jobb och små ekonomiska möjligheter att klara sig. Olof hade gett henne pengar till hushållskassan, men inga egna fickpengar. Olof blev arg när hon flyttade, sedan blev han ledsen och försökte få henne tillbaka.

Olof började följa efter henne, men Lena vägrade prata och systern lät honom inte komma nära. Lena blev återigen isolerad. Hon lämnade systerns bostad på tider när Olof var på jobbet. Hon lånade systerns bil och skjutsade barnen till och från skolan.

En dag väntar Olof utanför skolan. Han tar tag i henne: ”Följ med mig hem så kan vi prata om barnen och jag skriver på skilsmässopapperna”. Lena följer med. Hemma tar han tag runt hennes nacke, trycker till och kastar henne utför källartrappan. Han märker att hon tystnar när hon tappar andan. Han går upp igen och låser dörren.

Efter ett tag ringer han ambulansen och säger att Lena ramlat nerför trappan när hon skulle hämta mat ur frysen. Han hade försökt återuppliva henne. Ambulans kommer och försöker återuppliva Lena men misslyckas. Polisen kommer till platsen och tar med Olof.

Att lämna en relation med livet i behåll borde vara en självklarhet. Men så är det inte för alla.