I början var deras relation mycket bra. Men allt eftersom tiden gick blev Patrik mer ängslig och orolig av sig. Han ville veta var Annika var hela tiden. Om hon inte berättade eller hörde av sig blev han ledsen och ångestfylld. Han ringde henne ofta. Mest för att prata.

Efter hand slutade han umgås med sina vänner. Det rann ut i sanden sa han. Nu hade han ju henne så vad skulle han med dem till? Han ville bara vara med henne. Först tänkte Annika inte så mycket på det. Efter ett tag tyckte hon att det blev jobbigt när han blev så klängig.

När de var ute med gemensamma vänner ville han bara vara med henne medan hon tyckte att de skulle passa på att umgås med andra. Till slut upplevde Annika att de växt ifrån varandra och gjorde slut.

Patrik kunde inte acceptera detta. Han menade att de var som menade för varandra. Hon inte hade rätt att bara avsluta allt. Det var inte rättvist, sa han och grät. Men Annika stod på sig och flyttade ut från det gemensamma hemmet.

Det var nu det började. Bodelningen blev en mardröm då Patrik skulle gå igenom sak för sak och värdera dem. Det skulle vara rättvist sa han. Men Annika förstod efter ett tag att han enbart gjorde detta för att träffa henne. Vid varje tillfälle pratade han om minnen och hur bra de hade haft det. Han ville att de skulle bli ihop igen.

Annika sa till slut att han kunde ta alla de saker som var kvar. Hon orkade inte höra mer. När hon gick sprang han efter henne och sa att så här kan du inte göra mot mig! Du ska inte tro att du kan komma undan, nu ska du allt få se vad du ställt till med!

Annika blev för första gången rädd för vad Patrik skulle kunna göra. Hon visste hur ihärdig han var och han gav sig inte så lätt. Patrik kunde sitta i bilen utanför hennes jobb och vänta tills hon slutade för att kunna prata med henne. Han menade att hon hade saker kvar hos honom som han ville att hon skulle få. Eller så hävdade han att hon tagit några av hans saker och ville ha dem tillbaka.

Hon försökte undvika honom genom att ändra tiderna som hon började och slutade men han satt där ändå. Han dök även upp i mataffären för att försöka kontakta henne. Hon ville inte prata med honom och sa till honom att sluta kontakta henne. Då kunde han ställa till en scen och antingen storgråta eller skälla på henne. Hon visste aldrig hur det skulle bli.

Forskning visar att den som förföljer någon till följd av en separation rättfärdigar sitt handlande genom att söka kontakt av legitima anledningar. De kan medvetet glömma saker hos den utsatta eller, som för Patrik, dra ut på tiden.

Viljan att nå sitt mål är starkare än att respektera den utsattas vilja att inte träffas. De kan resonera så att om de bara får träffas kommer den utsatta att förstå att de ska bli tillsammans igen.

När Annika efter ett halvår träffade Erik trappades stalkningen upp. Patrik blev ännu mer intensiv i sina kontaktförsök. Han ringde och ringde men hon svarade inte. Han kunde även stå utanför hennes port och vänta tills hon kom ut eller skulle komma hem.

Vid ett tillfälle följde Erik med henne hem. Patrik som väntat utanför hennes port blev rasande. Dagen efter var däcken på hennes bil sönderskurna. Annika polisanmälde Patrik och han dömdes för ofredande men skadegörelsen på bilen gick inte att bevisa.

Han fick även ett kontaktförbud. Det stoppade dock inte Patrik från att fortsätta kontakta Annika. Förutom att han ringde konstant, även när hon bytt telefonnummer, skrev han långa brev. Han kunde även smyga in genom porten och sitta i trappan utanför hennes lägenhet och vänta.

Annika polisanmälde honom igen och då blev han dömd för brottet olaga förföljelse eftersom han nu hade begått flera olika brott som ofredande och överträdelse av kontaktförbudet.

Forskning visar att det är väldigt svårt att bevisa stalkning då det till exempel inte är olagligt att sitta på en parkering. Även om syftet är att stalka den utsatta. Stalkaren kan hävda att det är en slump att de träffas och det är svårt att motbevisa. Ungefär 15-20 procent av de som anmäls för olaga förföljelse döms årligen för brottet.

Kan stalkning stoppas? Till viss del, forskning visar att ett kontaktförbud kan fungera som åtgärd när stalkning trappas upp. Dock hindrar det inte alltid stalkaren från att ta kontakt men de utsatta upplever att samhället tror på dem och det blir enklare att bevisa brott som då ökar möjligheten till en fällande dom.

Tyvärr är det inte så många som beviljas ett kontaktförbud. Särskilt inte om stalkaren är ostraffad. Att få tillgång till fungerande skyddsåtgärder borde vara en självklarhet för de som utsätts för stalkning. Men så är det inte för alla.