Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bildspecial: Klassiska bilar

Bilar har aldrig lockat, inte ens om de är till åren komna, sex meter långa och gnistrande blanka. Men däremot folk som äger dessa bilar. De är, av någon anledning, alltid trevliga.

Annons
Kulting. Mer ”kult” än ”veteran” är denna lilla fräsiga Citroën, berättar det stolta ägarparet Kenth Gryth och Birgitta Gold.

I helgen var det Classic Motor Festival i Ånnaboda och den första av alla trivsamma bilägare vi möter är Elisabeth Hallafors från Vintrosa. Hon sitter bakom en vit Cadillac från 1960, iklädd passande kläder och, självklart, vita solbrillor.

Helheten är viktig, betonar hon. Fast det där med att gräva i motorn är inte hennes grej.

– Tjusningen är att glida fram på vägarna.

Bredvid står maken Roland och tittar till parets vinröda Cadillac.

Hur många har ni egentligen?

– Tio veteraner, avslöjar Roland. Plus en del motorcyklar.

Vad gör ni med alla bilar?

– Beundrar dem. Fast vi använder dem också. Våra barnbarn får åka med oss och även käka glass i bilarna. Så noga får man inte vara, inte ens med en veteranbil.

Jonny Persson vet inte ens hur många bilar han har hemma i Pålsboda.

– Bra-och-ha-bilar, förklarar han. Alltid kan man använda dem till något.

Den som fått följa med i dag är en Buick Wildcat -68, omlackerad och försedd med ny klädsel.

Men då är det ju inte original?

– Varför ska det vara original? undrar Jonny.

Han pular med det mesta på bilen och gillar att se den växa fram i ny skepnad.

– Fast för mig är det de här träffarna som är höjdpunkterna, erkänner han.

Fältets minsta ”veteranbil” med dottern Molly vid ratten står Henrik Karlsson i Nora för.

– En miljöbil, påpekar han stolt, återvunnen av min frus gamla barnvagn.

Förebild?

– En Fairline 54.

Har du ingen stor veteranbil?

– Jo. Femton stycken.

Hur hinner du?

– Det gör jag inte.

Mitt bland alla mer eller mindre välputsade bilar står ett stort, avskalat, schabrak. Det är en Futurliner, ett jättelikt utställningsfordon som GM lät bygga på den tiden det begav sig. De for runt med dem i USA och visade framtidens teknik.

Nu återstår bara ett fåtal och alla, utom en, finns i USA. Undantaget finns i Sverige och det är Nicklas Jonsson som tagit hit den.

Dyr?

– Bara frakten hit rör sig om ett sexsiffrigt belopp, avslöjar han.

Vad ska du ha den till?

– Den ska renoveras, det kommer att ta tio år, och sedan ska den visas upp och också fungera som utställningsfordon för hugade företagare. Folk har redan frågat.

Dessa giganter är eftertraktade, berättar han.

–  Nyligen såldes en renoverad sådan i USA för 27 miljoner kronor.

Sedan dyker vi på något annorlunda, en Citroën 2CV Dolly, även kallad ”den fula ankungen”. Ägare: Kenth Gryth och Birgitta Gold i Nora.

– Knappast någon veteran, medger de, snarare en ’kultbil’.

Och varför just den?

– Det var en sådan man åkte i när man var ung, ler Birgitta.

”Den fula ankungen”?

– Bilen gungar liksom fram, den har en fantastisk fjädring, säger Kenth.

Och Birgitta förklarar:

– Det var för att de franska bönderna skulle kunna köra med den över en nyplöjd åker utan att de färska äggen i baksätet gick sönder.

...

Fast nästan ännu mer annorlunda är den rostiga Buick som trängt sig in bland de närmare 2000 glänsande ekipagen.

Ska den se ut så där? Full med rost och fläckar?

– Ja, säger Per-Olof Ståhl från Hackvad, den ska se ut precis så där. Den är ju från 1950 och det ska synas. Det som räknas är motorn.

Och d e n är i topptrim. Per-Olof startar bilen och folk samlas för att lyssna. Vi får böja oss fram för att höra det svaga surret.

– Imponerande! erkänner en motorkunnig åhörare.

Imponerande är ordet.

Återvunnen. En ”miniveteran” har pappa Henrik Karlsson gjort av en gammal barnvagn till sina båda döttrar Ronja och Molly.
Imponerande. Att stå och kika ner över bilar, traktorer och motorcyklar ger en nästan overklig känsla. Och bakom varje fordon finns en entusiastisk ägare.
Äkta stuk. Det händer att bilen blir portad på utställningar, säger Per-Olof Stål och Lillemor Knutsson, men de bryr sig inte. Så här ska bilen se ut.
Rätt klädd. Elisabeth Hallafors bakom ratten på sin makes vita Cadillac, klädd i 50-talsmode för att matcha. Själv har hon en vinröd kärra, samma märke.

Mer läsning

Annons