Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

81 år sedan Novemberpogromens fasor - låt oss lära av historien

Annons

För 81 år sedan hände något som vi måste minnas och lära oss av och jag skriver den här texten både för att uppmärksamma det som hände då och i en angelägenhet och känsla av skräck för den samtid vi lever i.

1938 skedde i Nazityskland det som brukar kallas ”Novemberpogromen” eller ”Kristallnatten” då 1 400 synagogor förstördes, 7 500 judiska butiker fick skyltfönster krossade och vandaliserade. Judiska hem förstördes och judar misshandlades, mördades och många begick eller tvingades begå självmord. 30 000 judiska män skickades till koncentrationsläger.

Totalt antal dödsoffer för novemberpogromen beräknas vara cirka 1 500 personer.

... nu växer högerextrema rörelser och människors förmåga till kritiskt tänkande verkar försvagat.

Natten mellan den 9 och 10 november skedde många av dessa fruktansvärda dåd mot judar och på grund av det krossade glassplittret från judiska affärer som förstörts kallas detta ofta för ”Kristallnatten”. I och med att förföljelserna inte enbart skedde den natten utan både ett par dagar innan och efter kan det dock ses som mer rättvisande att kalla det för ”Novemberpogromen”.

Vi sade ”aldrig mer” efter Förintelsen men tanken på ”aldrig mer” verkar inte ens finnas i människors medvetanden längre, för nu växer högerextrema rörelser och människors förmåga till kritiskt tänkande verkar försvagat.

När extrema rörelser pekar på enkla lösningar och säger att allt är ”invandringens fel” eller ”flyktingars fel” då borde fler resa sig och både reagera och agera mot dessa påståenden.

Jag vill inte leva i en värld där vi dömer varandra på grund av olika grupptillhörigheter.

Jag ser på vår tid som en brytpunkt, där vi måste välja vägen framåt. Ska vi låta extrema rörelser, så som nazismen, splittra mänskligheten isär, eller ska vi leva i solidaritet och medmänsklighet med varandra? Ska vi se på varandra som individer eller som delar av grupper som ska bedömas och dömas utifrån grupptillhörighet, till exempel vilken religion vi har eller var vi har vårt ursprung?

För mig är svaret på frågorna självklart. Jag vill inte leva i en hård och brutal värld där våld ses som antingen nödvändigt eller självklart. Jag vill inte leva i en värld där vi dömer varandra på grund av olika grupptillhörigheter.

Det som är svaret på vår tids svårigheter är inte mer splittring, empatilöshet och våld utan det exakt motsatta. Vi kan klara problem genom att hålla ihop, känna för varandra och leva i frihet från våld.

För att komma framåt och ta bättre beslut än vi gjort förr måste vi lära av historien.

Därför föreslår jag att:

- Var och en av oss tar ansvar för hur vi beter oss mot varandra. Hat och våld är inte lösningen.

- Regeringen ser till att kunskap om Förintelsen kan spridas till fler, t ex genom det museum som planeras tillägnat Förintelsen, men även genom mer stöd till folkbildning.

- Forum för levande historia, som i dag har uppdrag att sprida kunskap om Förintelsen, får de resurser de behöver för att fler ska få kännedom om det som hände då. På så sätt kan vi tillsammans se till att det inte händer igen.

Kukkamariia Valtola Sjöberg

folkbildare mot nazism

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel