Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Abir Al Sahlani (C): Ett deprimerande samtal om fri rörlighet för arbetskraft i Europa

För några månader sedan, alltså innan coronapandemin hade lamslagit en hel kontinent, var jag på ett frukostmöte tillsammans med några av mina europeiska parlamentskollegor.

Annons

I det gråa mötesrummet utan fönster och luftkonditionering – som jag har lärt mig gäller för majoriteten av alla mötesrum i Bryssel, skulle vi diskutera hur vi skapar en öppen och dynamisk arbetsmarknad i Europa.

I stället för att diskutera möjliga lösningar var det som att delta i VM för problemformuleringar. Samtalet lyckades med konststycket att vara mer deprimerande än det gråa mötesrummet.

Det dröjde inte länge innan inläggen om en åldrande befolkning, problem med utbildningsnivåer och förlorad konkurrenskraft gentemot Kina avlöste varandra. I stället för att diskutera möjliga lösningar var det som att delta i VM för problemformuleringar. Samtalet lyckades med konststycket att vara mer deprimerande än det gråa mötesrummet.

Somliga kollegor föreslog stora och kostsamma megaprojekt, medan andra såg lösningen i stängda gränser och ett ökat fokus på det ”egna folket”. Historier om hur rörligheten på Europas arbetsmarknad har kommit att skada unionens ekonomi och ökat sociala klyftor och ord som vikten att ”skydda”, ”försvara” och ”hindra” duggade tätt. Det var som om alla hade glömt bort hur Europas välstånd en gång skapats.

... fakta och vetenskap har reducerats till enkla känslomässiga budskap. Polarisering förespråkas i stället för samarbete.

Den ökade populismen och nationalismen i Europa, bland annat från ledare som Ungerns Viktor Orban och Polens Wojciech Kryscinski har lett till att fakta och vetenskap har reducerats till enkla känslomässiga budskap. Polarisering förespråkas i stället för samarbete.

Ibland låter det som att människor från andra EU-länder kommer i stora horder och tar ”våra” jobb. Då kan det vara bra att påminna sig om att det i EU bara är cirka fyra procent av den totala arbetskraften som verkar i ett annat land än de i medborgare i. Det tyder på att fler åtgärder behövs för att stärka rörligheten i Europa och inte från politiskt håll försöka kväva den. Rörligheten i Europa kommer behöva öka om vi fortsatt ska vara en kontinent för utveckling.

... det europeiska näringslivet behöver fylla 97 miljoner vakanta platser mellan 2015-2025.

Siffror från Europeiska Centrumet för Utveckling av Yrkesutbildning (Cedefop) visar att det europeiska näringslivet behöver fylla 97 miljoner vakanta platser mellan 2015-2025. Varav pensionsavgångar står för cirka 45 miljoner av dessa. Zoomar vi in på Sverige är kompetensbristen lika tydlig här. Förra året visade Arbetsförmedlingens fördjupade yrkesprognos att det kommer saknas 100 00 utbildade inom bland annat sjukvården, IT-sektorn och industrin. Även vi kommer behöva fylla vårt kompetenskonto om inte vi ska gå miste om flera miljarder kronor i utebliven ekonomisk tillväxt.

Då behövs människor med olika bakgrunder och erfarenheter - inte stängda dörrar.

EU-kommissionen kommer under året att presentera en uppdaterad kompetensagenda för Europa. Jag hoppas att kommissionen verkligen spänner bågen och lyfter denna fråga högt på agendan. Lyckas vi stimulera en ökad fungerande rörlighet på arbetsmarknaden i kombination med ett ordentligt kompetenslyft så har Europa mycket vunnet. I stället för att ”skydda”, ”försvara” och ”hindra” behöver vi fortsätta att öppna och samarbeta. Då behövs människor med olika bakgrunder och erfarenheter - inte stängda dörrar.

Abir Al Sahlani

Ledamot i Europaparlamentet (C)