Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Abir Al-Sahlani (C): Ett misstag att införa en europeisk minimilön

En gång i månaden så samlas alla vi Europaparlamentariker i Strasbourg, trots att vår vanliga arbetsplats alltså är Bryssel.

Annons

Även om jag själv ogillar idén så har det en liten toppmötesaura över sig. I princip alla EU-politiker är där och förutom omröstningar så brukar presskonferenser och högnivå-möten ta plats.

Vi var många som satt på helspänn och därför var det lite av en antiklimax när så förslaget presenterades.

Förra tisdagen så var det den luxemburgska EU-kommissionären som ansvarar för social- och arbetsmarknadspolitik, Nicolas Schmits, tur i strålkastarljuset. Han skulle presentera den första idén kring minimilöner på europeisk nivå.

Vi var många som satt på helspänn och därför var det lite av en antiklimax när så förslaget presenterades. Eftersom det som föreslogs var långt ifrån konkret. Det som föreslogs var egentligen bara en tidsram, men det fastslogs att inom ungefär tolv veckor kommer ett riktigt lagförslag.

Lönenivåerna och arbetsmarknaderna i Europa är lika samordnade som ett mosaikmönster.

Att vilja få bort fattigdom är givetvis bra. Och i Europa så har vi på riktigt problem med fattigdom – något som även finns bland människor som har ett arbete. Fenomenet på engelska kallas ”working poor”. Just därför låter även idén om minimilöner bra på pappret. Att det ska vara olagligt att tjäna under en viss summa. Det är sympatiskt. Frågan är hur rimligt det är. Lönenivåerna och arbetsmarknaderna i Europa är lika samordnade som ett mosaikmönster.

22 av EU:s 28 nuvarande medlemsländer har en lagstadgad minimilön. Undantagen är Sverige, Danmark, Finland, Österrike, Cypern och Italien. I de länder som har minimilöner så varierar de mellan omkring 3 000 kronor i Bulgarien till strax under 22 000 kronor i Luxemburg. I länder som Rumänien och Grekland bedöms fler än var tionde arbetare leva i fattigdom, alltså trots det att dom har ett jobb och trots att de har en nationell minimilön.

Hur mycket man än skulle vilja så är det i princip omöjligt att lagstifta bort fattigdom.

Det om något är beviset på att en minimilön inte ger den effekt man vill ha. Hur mycket man än skulle vilja så är det i princip omöjligt att lagstifta bort fattigdom. Att EU skulle vara rätt instans är ännu mer felaktigt.

Jag övertygad om att minimilön är ineffektivt även är för oss svenskar och nordbor. I de nordiska länderna har vi nämligen kollektivavtal, mellan arbetsgivare och arbetstagare. Både svenska arbetsgivarorganisationer och fackförbund har varit ute och varnat för att minimilöner underminerar kollektivavtalen. Det om något borde vara ett varningstecken.

Jag är personligen väldigt stolt över den svenska arbetsmarknadsmodellen, där vi har en lång historia av lösningsorienterade parter.

Även om EU-kommissionär Nicolas Schmits lovat att den svenska modellen inte kommer hotas, så finns det alltså anledning att vara skeptisk. Jag är personligen väldigt stolt över den svenska arbetsmarknadsmodellen, där vi har en lång historia av lösningsorienterade parter. Samtidigt som vi inte kan springa runt i Bryssel och säga ”in sweden we have a model”.

I slutändan är vi bara en liten del av en stor union och all inblandning av EU på det arbetsmarknadsområdet kan störa det svenska kollektivavtalssystemet. Eftersom allt talar för att det blir ett direktiv - alltså en konkret lagstiftning och inte bara en rekommendation. Så nu får vi vänta och försöka förklara för EU-kommissionen varför detta är ett stort misstag. Om cirka 12 veckor vet vi.

Abir Al-Sahlani

Ledamot i Europaparlamentet (C)

Fotnot: Abir Al-Sahlani är Europaparlamentariker för Centerpartiet. Hon kommer som ny krönikör i Nerikes Allehanda att skriva om Europa i allmänhet, och den sociala dimensionen i synnerhet.