Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

ABIR AL-SAHLANI (C): EU kan inte se på när Kina sprider sin diktatoriska socialism i världen

Kina har utnyttjat pågående pandemi för att snabbt framflytta sina positioner på världsscenen. EU kan inte bara stå och se på medan unionens egen roll krymper i snabb takt. I en oerhört föränderlig värld, där knappt något kan tas för givet, måste EU våga fylla tomrummet som bristen på ledarskap i väst lämnat efter sig.

Maktbalansen i världen har de senaste åren varit ständigt i rörelse. Trump har slängt många heliga kor överbord, medan Putin, som försöker ta uppmärksamhet från Rysslands allt svårare ekonomiska situation, gjort den ena framryckningen efter den andra.

Vad är rollen för EU, med medlemmar som har sin utrikespolitiska dominans bakom sig, i denna nya värld?

Kina har i stället haft otrolig tillväxt, där president Xi Jinping knappast stuckit under stol med sitt mål att sprida sin diktatoriska socialism över klotet. Vad är rollen för EU, med medlemmar som har sin utrikespolitiska dominans bakom sig, i denna nya värld?

Nyligen uppdagades att Europeiska utrikestjänsten EEAS efter påtryckningar av kinesiska diplomater tonat ned Kinakritik i en rapport om desinformation under Corona. Många var upprörda, men särskilt förvånande kan agerandet inte ha varit. Den ekonomiska krisen har tydligt visat EU-ländernas beroende av Kina – bara nedstängningen av en region i landet medförde stora problem för många av våra mest centrala företag.

... har regimen i stället ägnat sig åt propaganda, både genom nyttiga nickedockor på internet, men också direkt till regeringar i Europa som känt sig övergivna i EU:s pandemihantering.

Då Kina genom auktoritära metoder (enligt egen utsago, vilken ska tas med en rejäl nypa salt) erhållit någon sorts kontroll över smittan har regimen i stället ägnat sig åt propaganda, både genom nyttiga nickedockor på internet, men också direkt till regeringar i Europa som känt sig övergivna i EU:s pandemihantering.

Medicinsk utrustning, ibland undermålig, har skänkts, inköp i krisande europeiska bolag har gjorts (nästa gång du flyger Norwegian bidrar du till Kina AB). Till det kommer utvecklingen i Hongkong, som kommunistpartiet, trots att regionen ska garanteras autonomi, tagit tillfälle att öka sin kontroll över. Oppositionsaktivister har arresterats och lagförslag kring ”terrorism” och ”nationell säkerhet” har lagts fram för att komma åt dessa.

När EU:s utrikesministrar nyligen möttes var Sverige ensamt om att begära sanktioner.

Hur ska då världen reagera på detta skamlösa agerande? USA har hotat att frånta Hongkongs specialstatus kring handelshinder då regionen inte längre bedöms vara självständig från Kina. Det är en abrupt utveckling, men det är ändå ett ställningstagande. Från EU har det varit andra tongångar. Om man alls yttrat sig har man manat till lugn, då man inte velat skada investeringar eller relationerna inför ett, nu inställt, toppmöte med landet i höst. När EU:s utrikesministrar nyligen möttes var Sverige ensamt om att begära sanktioner.

Man kan ju dock fråga sig vem de europeiska ledarna försöker lura. EU bör vara försiktigt med denna världens största diktatur, som inte tvekar inför att slänga sin egen befolkning i koncentrationsläger och sälja deras organ. Det grundläggande fundamentet i nationalstaterna i Europa – upplysningsidéerna – är något man i Kina fnyser åt eller inte känner till. Om vi dock inte själva visar lojalitet till denna värdegrund, hur ska man då kunna få en auktoritär regim att göra det? Och kanske ännu viktigare – har möjligheten redan gått oss förbi?

Abir Al-Sahlani

Europaparlamentariker (C)