Annons
Vidare till na.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

ABIR AL-SAHLANI (C): Förslag till ny flyktingpolitik i EU – tveksamt om frivillighet räcker

Så har EU-kommissionen, med migrationskommissionär Ylva Johansson i spetsen presenterat sitt förslag till ny migrationspolitik i EU.

Det är inte en dag för tidigt – branden i lägret på Moria visade med all önskvärd tydlighet på hur EU i många år negligerat situationen kring flyktingmottagande.

Vi har i stället hamnat i ett läge där vissa medlemsstater vägrar ta emot asylsökande alls, medan andra gått på knäna.

Det stora problemet har varit hanteringen i EU-rådet, där några få länder i flera år helt har blockerat tidigare förslag till politik. Vi har i stället hamnat i ett läge där vissa medlemsstater vägrar ta emot asylsökande alls, medan andra gått på knäna.

Det är givetvis utmärkt att ett nytt förslag är på plats och jag kommer i min roll i Europaparlamentets utskott för medborgerliga rättigheter att göra allt jag kan för att den slutliga lagstiftning som förhandlas fram hos oss ska bli så bra som möjligt. En del i förslaget är redan nu lovvärt, men det finns också delar som riskerar att landa fel.

I stora drag ser det ut som följer: när en person kommer till EU:s yttre gräns ska man först genomgå en ”pre-screening” där man sorterar ut dem som kommer från länder där personer sällan brukar ha asylskäl. Dessa ska sedan gå igenom en snabbasylprocess vid gränsen, medan övriga omfördelas till ett annat EU-land för en mer genomgående prövning. Det är i grunden bra, vi behöver mer effektivitet i asylprocesserna, och ingen, allra minst den sökande, tjänar på långa processer där man fastnar i limbo och inte vet om man får stanna i Europa eller inte.

Hur ser man till att de länder som kommer att hantera alla dessa snabbprövningar – det blir i praktiken Grekland och Italien – har tillräcklig kapacitet att ombesörja allt detta?

Vissa orosmoln finns dock kring hur det hela i praktiken ska fungera. Hur försäkrar man att man inte i ”snabbasylprocessen” skickar iväg någon som faktiskt hade rätt att stanna, om den personen inte får en hel asylprövning utan bara denna snabbversion? Hur ser man till att de länder som kommer att hantera alla dessa snabbprövningar – det blir i praktiken Grekland och Italien – har tillräcklig kapacitet att ombesörja allt detta? De går ju redan idag på knäna.

Det kommer nämligen heller inte att vara obligatoriskt för de andra EU-länderna att ta emot asylsökande, utan man kan i stället välja att bidra genom exempelvis personal eller pengar.

Jag får därför erkänna att jag är skeptisk till att ett frivilligt omfördelningssystem kommer att fungera i praktiken ...

Min inställning är att alla länderna måste ta ansvar. Att göra oss alla beroende av EU-ländernas goda vilja är en viss risk – det är ju knappast så att länderna de senaste åren rusat för att ta emot flyktingar. Snarare tvärtom – de 13 000 personerna i Moria var kvar där av en anledning. Jag får därför erkänna att jag är skeptisk till att ett frivilligt omfördelningssystem kommer att fungera i praktiken – även om jag uppriktigt verkligen hoppas att det kommer att göra det.

För nu behöver vi sannerligen en nystart. EU:s, under lång tid varande, kräftgång vad gäller migrationspolitiken är ett sorgligt kvitto på medlemsländernas bristande förtroende för varandra. Men givetvis allra mest för de många människor som vandrat genom Europa, som i Kafkaliknande asylprocesser går och väntar på beslut som aldrig kommer, eller som suttit fast i omänskliga läger i åratal. Nu får det vara slut. I Europa bygger vi aldrig mer några läger.

Abir Al-Sahlani

Ledamot i Europaparlamentet (C)