Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Affärsidén om antivåld blev en jättestor smäll

Föreläsningar och manifestationer mot våldet utlovades. Kommuner, företag och församlingar öppnade sina
plånböcker.
Men de hundratusentals kronorna som Non Fighting Generation i Örebro samlade in ledde till – ingenting.
Förutom en konkurs, där skulderna uppgår till 1,4 miljoner kronor.
– Jag känner mig lurad, säger Anneli Fridell, en av de hundratals företagare som skänkt pengar.

Annons

Våren 2011 bildades callcenterföretaget Phoneit av två affärsmän i Örebro. Syftet var att dra in pengar till föreläsningar som skulle minska ungdomsvåldet. Allt under det väl inarbetade namnet Non Fighting Generation – ett begrepp som går tillbaka till 80-talet.

– Vår tanke var att överskottet skulle gå till Brottsofferjouren, säger en av männen.

– Vi tänkte att det här arbetet skulle ge oss goodwill. Att folk skulle tänka att ”de här killarna försöker ge tillbaka någonting” och att det sedan skulle betala sig i den butik som vi drev. Vi skulle tjäna pengar indirekt samtidigt som vi gjorde något bra.

Phoneit registrerade varumärket Non Fighting Generation, men grundarna lyc-kades aldrig få någon snurr på rörelsen. Faktum är att de blev mer eller mindre utblottade.

– Det vi fick in täckte knappt telefonräkningen, säger affärsmannen. Vi förstod inte hur svårt det var att bedriva callcenterverksamhet.

Hösten 2011 tvingades de sälja Phoneit. Köparna var en ung kvinna och en 51-årig man från Örebro som ville satsa stort. I slutet av 2011 anställdes flera säljare för att få in pengar till verksamheten.

Ungefär samtidigt bildade mannen och kvinnan två ideella föreningar – Non Fighting Generation (NFG) och SANT som står för sniffning, alkohol, narkotika och tobak. Också det ett inarbetat begrepp sedan tidigare.

Enda medlemmar i de två föreningarna var de nya ägarna i Phoneit.

Med SANT hände ingenting. Däremot började de 8–10 heltidsanställda försäljarna att ringa till företagare, kyrkor, kommuner med flera för att få in pengar till Non Fighting Generation.

Två personer hade engagerats som föreläsare, dels den halvkände ex-brottslingen Erik Lannerbäck, dels en man som tidigare varit ledare för ett kriminellt nätverk i Örebro. Han är gift med den kvinnliga delägaren och dömdes så sent som i september i år till villkorlig dom och 50 dagsböter för häleri.

En slags marknadschef anställdes också, en man som tidigare varit engagerad i en stor idrottsförening i länet.

När NA träffade honom i januari 2012 förklarade han idén med NFG Örebro:

– Vi har en vision om att alla ungdomar i Sverige ska få en ordentlig föreläsning om vad våld kan innebära. Sedan skänker vi överskottet till antingen brottsjourer eller brottsförebyggande verksamheter.

Men grundtanken kan

ha varit något helt annat – att dra in så mycket pengar som möjligt på en lönande callcenterverksamhet som var kopplad till ett välkänt varumärke.

– Han trodde han skulle tjäna jättestora pengar på kort tid, säger en anställd om den 51-årige delägaren.

– Till en början trodde jag att man verkligen ville något med det här och att föreläsningar skulle ordnas. Men nu har jag förstått att det handlade om att tjäna pengar, säger en annan anställd.

Andra personer som jobbade där ger en annan bild: Avsikten var god men pengarna räckte inte.

Phoneit drog in pengar till Non Fighting Generation på två sätt:

➤Dels gick det att stötta NFG generellt. Sponsorerna kunde välja att betala mellan 1 000 och 9 000 kronor. De som betalade den högsta summan kallades huvudsponsorer. Men i själva verket kom det inte in en krona från de fyra huvudsponsorerna, enligt en initierad källa. Tre av de fyra företagen hade dessutom kopplingar till Phoneit, ett av bolagen ägs exempelvis av 51-åringen.

Men de andra sponsorerna har enligt källan betalat. Stämmer det har Non Fighting Generation och Phoneit fått in runt 660 000 kronor på de här sponsorbidragen.

➤ Man kunde även skänka pengar till särskilda så kallade manifestationer mot ungdomsvåldet. Dessa skulle arrangeras i bland annat Dalarna och Norrbotten. Här nappade idrottsföreningar, kommuner och företag och betalade antingen 800, 4 000 eller 8 000 kronor. Exakt hur mycket pengar som Phoneit drog in på de här två kampanjerna är inte klart, men en grov uppskattning är runt 200 000 kronor. Alla pengar Phoneit fick ihop sattes in på ett konto som tillhörde NFG, men gick sedan oavkortat vidare till Phoneit.

2012 fick marknadschefen sparken efter att ha hamnat på kollisionskurs med den 51-årige ägaren. Marknadschefen hade varit ansvarig för manifestationerna som skulle ha ägt rum under hösten i år. Nu tappade det arbetet fart och de, liksom föreläsningarna i skolorna, frös inne.

Innan dess hade Phoneit knäckts av sina ekonomiska problem. Man fick helt enkelt in för lite pengar, säger en av de anställda:

– Det kostar att ha 8–10 anställda med en grundlön på 17 400 kronor plus provision.

I augusti i år gick Phoneit i konkurs med skulder på 1,4 miljoner kronor. Konkursen skedde på begäran av den 51-årige ägaren.

Enligt flera källor är det han som varit den drivande i verksamheten, medan kvinnan varit mer av en bifigur.

Det finns också uppgifter från flera håll om att en tredje man ska ha varit inblandad. Det är samme person som 51-åringen tidigare drev ett byggbolag tillsammans med, och som NA skrev om i mars i år (se bakgrund). Vilken roll mannen – som på 90-talet var med i Hells Angels – ska ha spelat är dock oklar.

– Men han var i alla fall inne hos oss tre fyra gånger i veckan och frågade hur det gick, säger en av de anställda.

Phoneits konkurs utreds nu av advokat Lars-Erik Saltin. Men först i februari ska hans utredning vara klar, och han kan därför inte svara på hur mycket pengar bolaget fått in och vart de har gått.

– Men omfattningen av deras rörelse kan allvarligt ifrågasättas efter vad jag har hört, säger Saltin.

Så vad har då sponsorerna hittills fått för sina pengar? En av NA:s källor ger ett kort och koncist svar:

– De har fått diplom och en räkning.

Fakta NFG och SANT

Regenta