Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Akademi utan snille och smak

Annons

Måhända fanns det både ”snille och smak” i Svenska Akademien på ”Gustafs dagar”. Men efter två fadäser och en kollaps kan man undra hur mycket det finns kvar av den varan i dagens Akademi.

Den anda som vilar över nobelprisen präglas av att de ska tillfalla någon som uträttat något som är av avgörande värde för mänskligheten. Utifrån den aspekten kan man fundera över de senaste decenniernas litteraturpristagare.

Bara det förhållandet att Astrid Lindgren inte fått priset är tillräckligt för att diskvalificera Akademien. Vilken författare har betytt ”så mycket för så många” barn och vuxna över hela världen? Att en barnboksförfattare (som även berör vuxna) inte skulle vara värd ett pris är ett snobbistiskt finlir som Nobel säkerligen inte skulle ge mycket för.

När Alfred Nobel hör om Svenska Akademiens fadäser undrar man vad han gör i sin grav?

Dessutom kan man fundera över vilka språk det kan röra sig om när några, i och för sig språkduktiga bedömare, tar sig an denna delikata uppgift.

Kan man verkligen tänka sig att en författare som skriver på en aldrig så hög litteraturprisnivå, och på ett lokalt språk i låt oss säga Burkina Faso eller Solomonöarna, skulle kunna komma i fråga?

Med anledning av Peter Handkes nobelpris har Akademien med kraft framhållit (eller rent av varit tvungen att göra det efter denna fadäs!) att man skiljer på sak och person – och det låter ju nobelt! Men gör tankeexperimentet att Mein Kampf hade nått upp till litteraturprisstandard; hade Svenska Akademien då tilldelat Hitler priset?

När Alfred Nobel hör om Svenska Akademiens fadäser undrar man vad han gör i sin grav?

Carl Anders Lindstén

författare

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel