Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Åke Wredén: Januariavtalet är en ambitiös reformplan för marknadsekonomi, frihandel och välfärd

Det mest påfallande, för den som tar fram och läser det nu tolv månader gamla fyrpartiavtalet från januari 2019 är inte att en del är så välbekant liberalt och annat välbekant socialdemokratiskt.

Annons

Det är ju närmast självklart när en kompromiss ska ge underlag för flera år av budgetar, regeringsförslag och riksdagsbeslut.

Mer slående är bredden och ambitionsnivån. I arbetsprogrammet ingår bortåt ett dussin komplicerade men betydelsefulla reformprocesser.

Sänkt skatt på arbete kan möjliggöras genom avgifter på sådant som är miljöstörande ...

Bland dem finns ett par omfattande skattereformer. Sänkt skatt på arbete kan möjliggöras genom avgifter på sådant som är miljöstörande samt genom borttagande av undantag, mindre förmånliga villkor för skuldsättning med mera.

Den stora förändringen av en illa fungerande arbetsförmedling förutskickades i en från S-sidan tillsatt statlig utredning under fackligt ordförandeskap. Centern var också mycket pådrivande. Ett högst drastiskt varsel som myndighetsledningen gick fram med blev en störning, men ingen urspårning.

Arbetsmarknadsparterna har bollen vad gäller att få ordning på komplexet med arbetsrätt och kompetensutveckling.

Läroplaner och huvudmannaskap i skolan ska omprövas.

Fastläkarsystem, även kallat husläkare, ska till sist bli allmänt i primärvården. Och mycket mera.

Dessa större reformansatser är kärnan i januariavtalet, något som en högljudd kritik försöker dölja ...

Med ett brett grepp, i en mängd frågor, tvärs över blockgränsen, kan kompromisser frigöra handlingskraft och stärka demokratin. Dessa större reformansatser är kärnan i januariavtalet, något som en högljudd kritik försöker dölja, och som en del av landets större nyhetsmedier inte klarat av att tydliggöra.

Under två mandatperioder, efter 2010 och fram till 2018 hade det tidigare så aktiva svenska reformarbetet stannat av. Blockpolitiken stelnade och missnöjespartier kunde stoppa alla mer krävande åtgärder som inte förankrades på både borgerlig och socialdemokratisk sida. Detta urholkade handlingskraften, och det spelade ytterlighetsriktningar i händerna.

Praktiskt taget alla delar av de fyra partiernas 73-punktsprogram är i sak sådana att de borde ses som framsteg hos åtminstone något, och ofta flera av de partier som säger sig vara i opposition. Dessa försöker ändå gång på gång hota med misstroendeomröstningar där yttre höger och yttre vänster ska gå hand i hand.

Alternativet till januariavtalet skulle bli ett annat slags uppgörelse där innehållet skulle bestämmas i skärningslinjen mellan M och SD.

Vad detta främst tydliggjort är det fler borde ha insett hösten 2016, men som många som borde ha förstått ändå förnekade. Alternativet till januariavtalet skulle bli ett annat slags uppgörelse där innehållet skulle bestämmas i skärningslinjen mellan M och SD. Vad den politiken konkret skulle innebära blir dessa partiledningar sällan tenterade på – ett självförvållat underbetyg för mycket av samhällsjournalistiken på riksnivå.

Att S, C, L och MP kunde hitta tillräckligt med gemensam mark i den allmänna inställningen till den ekonomiska politiken borde inte vara så förvånande. Liberal marknadsekonomi, med frihandel, bra näringslivsklimat, socialförsäkringar med stabil ekonomisk bas samt väl fungerande arbetsmarknad har under lång tid med rätta setts som grunden för välfärdssamhället och dess sociala trygghetssystem.

... ligger i själva verket väl i linje med hur S-regeringar under Ingvar Carlsson respektive Göran Persson uppnådde framgångar ...

Avskaffandet av värnskatten och några andra liberala inslag i programmets ekonomiska delar ligger i själva verket väl i linje med hur S-regeringar under Ingvar Carlsson respektive Göran Persson uppnådde framgångar, och fick stöd för detta över blockgränsen.

Det är inte enstaka lösryckta punkters inverkan på inkomstfördelning eller tillväxt som visar hur uppgörelsens resultat bör bedömas. Avgörande är den helhet som växer fram på olika områden.

Åke Wredén

Frilansskribent, tidigare politisk redaktör på NA