Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

”Alla människor har något att berätta”

Kurser i fritt skrivande har blivit ett vanligt inslag bland kursutbudet på skolor och studieförbund. Allt fler verkar tilltalas av kurser i att skriva sin livshistoria.

Annons

– Att skriva sitt liv har blivit en folkrörelse, skrev Svenska Dagbladet nyligen. Jag skulle vilja säga att det har blivit en stor grej att skriva över huvud taget, säger Inger Lundin, som driver företaget Inger Lundin Text och idé och håller kurser i just konsten att skriva.

När vi pratar med varandra är det en helgkurs i att skriva sin livsberättelse som står på programmet. Kursen äger rum på kursgården Solliden norr om Örebro. Men Inger håller även i andra typer av skrivkurser.

Tidigare har Inger varit förlagschef på Libris, där hon jobbade i 20 år. Sedan ett år tillbaka är hon egen företagare. Hennes upplevelse är att intresset för det fria skrivandet har ökat markant de sista åren.

– Jag tror att det beror på att allt fler har möjligheten. En stor grupp går i pension, många jobbar deltid och har egen tid som inte bara uppfylls av plikter. Många har dessutom tillgång till datorer och andra skrivhjälp-medel som är lätta att jobba i, säger Inger Lundin.

Hon pekar även på den snabba samhällsförändringen som ett skäl till varför många väljer att skriva sin livshistoria.

– Samhället förändras väldigt fort i dag. Jag tror att många känner att skrivandet blir något att hålla i.

Det finns också den terapeutiska aspekten.

– Folk skriver för att bearbeta händelser i livet. Det kan handla om dramatiska upplevelser. Men det kan också vara så att man vill skriva för vidare generationer, beskriva livet på gården när man var liten, berätta om skolan och liknande.

Enligt Inger Lundin kan alla som vill gå en skrivarkurs.

– Alla människor har något att berätta. Jag har haft deltagare från 20- till 70-årsåldern.

På kurserna går Inger Lundin igenom berättelsens olika byggstenar. Hur man bygger en berättelse, hur man får fram en dialog. Hur man tänker kring karaktärerna, vilket berättarperspektiv ska man ha.

– Vi har kortare skrivövningar. Skrivandet är ett hantverk och det finns olika tekniker för att göra en text läsvärd. För många blir det en aha-upplevelse, när de lär sig urskilja detaljerna.

Inger Lundin pratar också om vikten av att tro på sin berättelse och hur viktigt det är med uppmuntran och feedback.

– På kursen på Solliden är det ett tiotal deltagare. Det är en bra siffra tycker jag. Är man för många törs man kanske inte läsa upp vad man har skrivit.

Patrik Gustafsson, Örebro, var en av deltagarna på kursen.

– Jag har inte noterat någon trend att skriva sin livsberättelse. Jag har en bild av att människan alltid har gjort det, att flödet är detsamma, säger Patrik.

Han har drömt om att skriva sin berättelse under många år, men aldrig kommit till skott på allvar.

– Tiden kom emellan. Men så dök jag på den här kursen av en slump och är jätteglad att jag gick. Det blev en knuff i rätt riktning, absolut. Och visst vore det en egoboost att få något publicerat en dag.

Han berättar om den öppenhjärtiga, trygga och personliga känsla som infann sig i gruppen, trots att de var totala främlingar för varandra, vilket han blev positivt överraskad av.

För Cecilia Jansson från Kumla har det fria skrivandet haft ett terapeutiskt syfte. Upprinnelsen var en utbrändhet för ett tiotal år sedan.

– Jag har bara skrivit för min egen skull, men skulle vilja skriva för andra. Och då är det bra att få proffshjälp, konstaterar hon.

Cecilia fick en adhd-diagnos för några år sedan och vill skriva om livet före och efter den.

– Jag har gått igenom rätt mycket och vill berätta hur det påverkat mig. Jag är utbildad fritidsledare men arbetar i dag med administration på ett mindre företag. Jag har planer på att föreläsa om adhd och hur det påverkar det vardagliga livet. Jag skulle också vilja peppa ungdomar att våga tro på sig själva. För mig var det syftet med att få hjälp med att utveckla mitt skrivande.

Cecilia har också reflekterat över att det blivit populärt att skriva om sitt liv.

– Jag tror att folk vill läsa om annat än bara yta som en motvikt. Och i dag är det lätt att nå ut i det offentliga rummet via till exempel bloggar, säger hon.

– Människan har nog alltid velat nå ut med sin livsberättelse. Redan grottmänniskorna satt kring elden och förmedlade historier till nästa generation. I dag finns inte generationssammankomsterna vid brasan längre. Det här är vår tids – och kanske ännu mer nästa generations – sätt att nå ut.

Cecilia säger att kursen gav mersmak. Det var positivt att någon bekräftade ens historia och hjälpte en att komma vidare.

– Jag tillhör väl egentligen dem som inte borde kunna skriva. Jag hade svårt för svenska i skolan. Men i dag finns det så bra redigeringsprogram att alla kan skriva, konstaterar Cecilia.

Ingers tio budord för författare

Inger Lundin har myntat tio budord för författare, enligt nedan:

1. Du skall skriva om det som du verkligen bryr dig om.

2. Du skall tro att just du verkligen har något att säga.

3. Du skall älska dina läsare såsom dig själv.

4. Du skall göra en färdplan för ditt skrivande – så att du vet vart du är på väg.

5. Du skall lära känna dem som du skriver om – din huvudperson/dina karaktärer.

6. Du skall välja ditt berättarperspektiv.

7. Du skall gestalta mycket mer än du beskriver.

8. Du skall vara uppmärksam på detaljer.

9. Du skall låta någon annan läsa och ge dig feedback.

10. Du skall skriva och skriva om tills du är nöjd.