Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

BKT tar krafttag mot de giftiga jättelokorna

Den bästa bekämpningsperioden av jättelokan är nu i maj-juni, säger stadsträdgårdsmästare Arne Tschentscher. Det är ett krav markägare har på sig att göra om de har växten i sin terräng.

Annons
Handarbete. Arne Tschentscher visade hur man mekaniskt bekämpar jättelokor med en spade och så kallad rotkapning. Han gav sig på ett bestånd i Stråssa som är den plats i Lindesberg där problemet med jättelokor är som störst.

 – Det är lätt att gå i markerna och se växterna nu på försommaren, säger Arne Tschentscher.

Nu är det halvmeterhöga och det är god tid innan blommorna kommer. Det är fröspridningen man måste vara före.

I torsdags morse berättade Arne Tschentscher och John Storm på BKT om växten och hur den ska bekämpas. Det gjorde de i Stråssa där jättelokan fått rejält fotfäste och problemet är som störst i de fyra Bergslagskommunerna. Andra växtplatser som BKT känner till är efter bussgatan i Nora, i Bångbro samt vid bangårdsområdena i Kopparberg och Hällefors. Där jobbar Trafikverket med bekämpningen.

– En enda planta ger cirka 20 000 frön, men upp till 100 000 har räknats. Fröna sprider sig inom fyra meters diameter, men de följer också med djur, förs vidare av vind och i vattendrag. Efter järnvägar och vägar går också spridningen fort, säger Arne Tschentscher.

Förra året antog Bergslagens kommunalteknik en bekämpningsplan för jättelokan.

– Det är en förutsättning för att kunna vidta åtgärder mot markägare om de inte tar sitt ansvar, säger Arne Tschentscher.

I bekämpningsplanen står allt som mänskligheten vet och behöver veta om denna besvärliga växt och hur den ska tas omhand. Planen finns på BKT:s hemsida www.bergslagens-kt.se

Den är också förutsättningen för BKT och Bergslagens miljö- och byggnämnd att kunna sätta krav på markägare via länsstyrelsen.

I Stråssa ska växtplatserna behandlas kemiskt med glykofosfat. Det går att kapa roten 15-12 centimeter under markytan med en spade. Klipper man bara av de rörformade stammarna håller det tillbaka växten, men då kommer den igen.

– Växten är saltkänslig så för den vanliga tomtägaren är en lie lämpligt redskap och så häller man salt i rörstammen.

Arne Tschentscher påpekar att med röjsåg så skvätter växtsaft runt och riskerar att skade röjaren. Då måste man ha visir på hjälmen och vid all hantering är det täta täckande skyddskläder som gäller inklusive handskar.

– Man ska också vara medveten om att växtsaft kommer på redskap och de ska göras rena efter användning. På BKT märks verktygen i bussen med symbolen för växtgifter när de stuvats in. När växter och växtsaft torkat är den inte giftig längre.

Får man växtsaft på huden ska den tvättas bort med tvål och vatten. Sedan ska ytan täckas en vecka. Det räcker inte att hålla sig i skugga. Vid tveksamheter ska sjukvården eller giftinformationen kontaktas.

– Ju längre man väntar desto dyrare och besvärligare blir det att bekämpa jättelokan, säger Arne Tschentscher.

aAr backe. Det finns ingen undervegetation under jättelokorna. De har kvävt allt.
Varningsignal. Redskap och kläder som kommit i kontakt med jättelokans växtsaft är gifitiga tills vätskan torkat. De ska rengöras efter användning.
Grodd. Så här liten är plantan när den precis grott från ett frö. Fullvuxen blir den upp mot fyra meter hög.
HAndarbete. Arne Tschentscher visade hur man mekaniskt bekämpar jättelokor med en spade och så kallad rotkapning. Han gav sig på ett bestånd i Stråssa som är den plats i Lindesberg där problemet med jättelokor är som störst. Foto: Michael Landberg
Blygsamt skott. Så här liten är jättelokan när den grott, men skjuter sedan upp i höjden mot fyra meter. När en planta fröat av sig dör den. Vanligtvis andra växtsäsongen.

Mer läsning