Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den halva revolutionen

Det såg ju så bra ut. Män och kvinnor stod sida vid sida, enade i demonstrationerna mot Egyptens president Hosni Mubarak. Såg vi början inte bara på en demokratiseringsprocess, utan också möjligheter till en jämställd roll för egyptiska kvinnor?

Annons
En egyptisk kvinna som marscherar mot Tahrirtorget den 8 mars. På skylten står det

Några svar kom efter att Mubarak avgått. När en grupp satts samman för att författa en ny egyptisk konstitution består gruppen uteslutande av män. När flera hundra kvinnor och män samlades på Tahrirtorget på den internationella kvinnodagen för att manifestera kvinnors lika rätt, stötte de på motstånd. Egyptier som tidigare demonstrerat mot Hosni Mubarak hade stannat kvar kring torget och riktade nu i stället ilska och slag mot kvinnodagståget.

Lena Ag, generalsekreterare för organisationen Kvinna till kvinna är oroad över utvecklingen.

–Det var som att de ansåg att kvinnorna skulle hem till spisen nu när revolutionen väl kommit, säger hon.

Lena Ag menar att de egyptiska exemplen följer ett vanligt mönster från kvinnokampens historia.

–Man demonstrerar till hälften, för det upphör vid kvinnofrågan. Kvinnors rättigheter kommer aldrig per automatik, man måste alltid kämpa för kvinnors rättigheter, säger hon.

Amnesty meddelar i en rapport att egyptisk militär dagen efter, den 9 mars, utrymde torget med våld. Minst 18 kvinnor sattes i militärarrest, där några vittnat om att de utsattes för så kallade oskuldstester. Ett test hävdade att en kvinna inte var oskuld, trots att hon själv hävdade motsatsen. Enligt Amnesty misshandlades hon då med slag och elchocker.

–Att tvinga kvinnor att genomgå ”oskuldstester” är helt oacceptabelt. Syftet är enbart att förnedra kvinnor för att de är kvinnor. All medicinsk personal bör vägra att delta i dessa så kallade tester, säger Amnesty i ett uttalande.

Hur är situationen för kvinnor i arabvärlden?

–Kvinnor känner generellt inte till sina rättigheter, säger Lena Ag. Både Egypten och Tunisien har skrivit under konventionen mot diskriminering av kvinnor, men det verkar inte ha haft någon effekt på lagstiftningen. Men även om man stadfäster kvinnans rätt i lag är det också ett jättejobb att förändra attityden.

–Kvinnan finns i hemmets sfär. Man får inte delta i den allmänna politiska diskussionen eller i det politiska livet. Man är marginaliserad. I hela regionen är kvinnor lågt representerade i parlamenten, exempelvis är bara sex procent kvinnor i Jordaniens parlament. I Libanon är siffran två procent.

Finns det goda exempel?

–Tunisiska kvinnor har sett en moderniseringsprocess, även om landet styrts av en diktator (Ben Ali). Men kvinnor har flyttat fram positionerna i samhället. Marocko är ett annat exempel där kvinnor lyfts fram.

En moderniseringsprocess eller framflyttade positioner för kvinnor är i det här fallet små steg mot jämlikhet. Exemplen på könssegregering är desto fler.

I Saudiarabien, regionens ekonomiska och religiösa centrum, är kvinnorna helt underordnade männens samhälle. Den kvinnliga saudiska journalisten Wajeha al-Huwaider skrev en text till amerikanska Washington Post, som också översattes av Karen Söderberg till en publicering i Sydsvenska Dagbladet. ”Alla vet att kvinnor saknar rättigheter i Saudiarabien. En del tror vi har det som kvinnor i andra utvecklingsländer, bara aningen sämre. Sanningen är att villkoren för kvinnor i Saudiarabien är sådana att de flesta i väst knappast kan föreställa sig dem”, förklarade al-Huwaider.

Tina Thunander är journalist på SVT i Malmö och har i jobbet flera gånger besökt Saudiarabien. Reportageresorna har också blivit till boken ”Resa i sharialand” där hon beskriver verkligheten för saudiska kvinnor.

–Kvinnorna är och blir aldrig myndiga. De har alltid med sig en man som företrädare. Kvinnorna kan inte förflytta sig själva, eller åtminstone inte resa utan skriftlig tillstånd från sin manliga förmyndare. När jag själv var där kunde jag inte gå någonstans på egen hand, förklarar hon.

Under sina återkommande vistelser i Saudiarabien har Tina Thunander varit tvungen att bära den helkroppstäckande klädnaden abaya, och en huvudsjal. I boken citerar hon Khaled, informationsministeriets ansvarige för att organisera och kontrollera utländska journalisters vistelse i Saudiarabien. Han förklarar: ”Tänk dig att du och jag är i öknen och det råkar vara så att du inte har täckt dina ben, och att jag råkar se dem. Då blir jag – jag måste tyvärr säga som det är – men jag blir kåt. Det kan jag inte hjälpa, för det är så mannen är skapad”.

–I alla lägen känner du av könssegregationen, förklarar Tina Thunander, som berättar om den där gången då hon och hennes medresenär, en annan kvinnlig journalist, handlade mat i kassan på en restaurang. De satte sig vid ett bord mitt i lokalen. Vilket provocerade. På saudiska restauranger finns en avdelning för män, och en för familjer. Kvinnor går aldrig ut ensamma för att äta.

–Alla samtal i lokalen dog ut helt och hållet. Sedan blev vi snabbt utkörda, berättar hon.

Den saudiska ledaren kung Abdullah beskrivs som en reformist som vill verka för en uppluckring av könssegregeringen. Något som haft liten verkan än så länge. Under de drygt fyra år som Thina Thunander varit i Saudiarabien har hon sett vissa förbättringar. Som att kvinnor fått börja jobba i större utsträckning, eller som att universitetet öppnat upp för att kvinnor ska få utbilda sig.

–Segregationen luckras upp i en aspekt. Men att man ska mixa män och kvinnor i det offentliga livet, det, menar många, kommer att dröja många och långa år, säger Tina Thunander.

För Lena Ag och organisationen Kvinna till kvinna innebär folkupproren i Nordafrika och Mellanöstern ett intensifierat arbete för att förändra attityder och normer i regionen.

–Vi har noga följt utvecklingen i Egypten, berättar hon. Egypten är ett så stort och viktigt land, och en positiv utveckling där kan ge inspiration och hopp till andra.

Kvinna till kvinnas sätt att arbeta innebär att samverka med människor på plats.

–Vi har en lyssnande attityd, säger Lena Ag. Vi jobbar tillsammans med kvinnor och ger kapacitetsutvecklande stöd för att bygga upp effektiva och bra organisationer, anpassade efter deras egna önskemål.

–Att man förtrycker kvinnor på grund av deras kön är något som måste upphöra. Det kan aldrig bli en demokrati värd namnet annars.

Tina Thunander.

Mer läsning

Annons