Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Frågor och svar om klimakteriet

I femtioårsåldern ställer kvinnokroppen om sig till ett liv efter fertiliteten. Produktionen av östrogen minskar, och vi upplever det på olika sätt. Kerstin Nilsson är gynekolog på USÖ och lektor vid hälsoakademin på Örebro universitet.

Annons

Vad händer i kroppen vid klimakteriet?

– Äggstockarnas reserv av äggceller minskar och därmed produktionen av östrogen. Det här är inget man kan påverka, äggstockarnas åldrande är förutbestämt. Det här sker under en bred tidsperiod, det tar flera år från det att äggstockarnas funktion minskar till att mensen upphör. Sedan tar det ett par år till innan kroppen stabiliserats på en lägre östrogennivå.

Det varierar från kvinna till kvinna vad det här för med sig. Men det vanligaste är att kroppens termostat rubbas och man upplever blodvallningar och svettningar samt att slemhinnorna blir skörare.

Varför är det så olika?– Vi vet inte riktigt vad det är som styr de här reaktionerna, men faktorer som personlighet, livsstilsfaktorer och stressbenägenhet kan spela roll. Det kan också finnas en ärftlig komponent.

Hur stor del av de medelålders kvinnorna får besvär?– Det finns ingen tillförlitlig statistik över det här, det varierar mellan olika undersökningar. Mellan 35 och 50 procent av de kvinnor som söker hjälp anger symptom runt den sista mensen. Efter sista mensen är det mellan 30 och 80 procent som upplever besvär.

Hur fungerar östrogen på könsorganen?– Under kvinnans fertila tid får östrogenet slemhinnorna i livmodern att växa till, efter ägglossningen bildas gulkroppshormon från äggblåsan som, om det inte skett en befruktning, gör att mensen kommer i gång. Om man ger östrogen till en kvinna måste man även ge gulkroppshormon, annars fortsätter slemhinnorna att växa till och risken för cellförändringar ökar.

Det är väldigt få som har regelbunden mens fram till sin sista mens. Det hänger ihop med äggstockens åldrande, som medför att ägglossningarna blir färre och det kan uppstå en obalans i produktionen av östrogen och gulkroppshormon. Vid uttalade besvär kan gulkroppshormon tillföras för att styra blödningarna.

När jag läser vad kvinnor, som föddes under trettio och fyrtiotalen, skriver om klimakteriet kan jag se en vrede över att de upplever det som att deras kroppar blev fält för hormonexperiment. De var den första generationen som använde p-piller, ofta under nästan hela sitt fertila liv. När de sedan var på väg in i klimakteriet fortsatte experimenterandet, nu med östrogen. Kan du se att det ligger något i deras kritik?– Det har hela tiden funnits en diskussion kring östrogen. På åttiotalet var man ganska negativ, och många kvinnor som hade väldiga problem nekades behandling. På nittiotalet var man mer positiv. Man såg att östrogen hade positiva effekter på skelettet och trodde att det också påverkade hjärt- och kärlsjukdomar. Då rekommenderades läkare, fram för allt utomlands, att skriva ut östrogen i förebyggande syfte.

2002 kom en stor studie från USA där man såg att den gynnsamma effekten på hjärt- och kärlsjukdomar inte stämde, och att det fanns en ökade cancerrisk hos dem som tog östrogen under många år.

Då minskade förskrivningen av östrogen radikalt.

Jag kan förstå dem som är besvikna om de inte tycker att de fått diskutera sina besvär med ordentligt

Det finns i dag en omotiverad rädsla för hormonbehandling, både när det gäller östrogen och p-piller, som jag tycker är olycklig. Vid en begränsad behandling av dem som har besvär överväger nyttan riskerna.

Jag tror att vi nu har landat i en mer sansad syn.

Kan du se någon skillnad i hur de kvinnor som föddes på femtiotalet, och senare, och nu är i den här åldern förhåller sig till klimakteriet?– Möjligen har denna generation påverkats av att växa upp i ett samhälle där möjligheten till preventivmedel och annan hormonbehandling hela tiden funnits. För denna generation har det varit självklart, och det kanske gör en skillnad. Kravet på välbefinnande är annorlunda, det finns en mindre acceptans för sådant som försämrar livsvillkoren. Denna generation har haft väldigt gynnsamma uppväxtvillkor, både om man jämför historiskt och geografiskt, och är generellt friskare in i medelåldern.

Jag upplever inte att de kvinnor som söker hjälp gör det av rädsla för åldrandet. De har ett problem som de upplever som svårt. Fler skulle kunna få hjälp om man inte blandade ihop biverkningarna av en långsiktig behandling med att tillföra östrogen under en kortare tid.

Inga bra alternativ

Det finns inga bra alternativ till östrogen. Det finns hälsokostpreparat som har en viss östrogennivå, men forskningen om deras effektivitet är ganska bristfällig.

– Det man vet är att kvinnor som motionerar och inte röker har mindre problem. Men när det gäller motion vet vi inte riktigt vad som är hönan, och vad som är ägget. Har kvinnorna lindrigare besvär för att de motionerar regelbundet, eller kan de motionera mer för att de har lindriga klimakteriebesvär? När det gäller rökningen vet vi säkrare att rökningen minskar östrogenproduktionen och kan förvärra klimakteriebesvären.

Sedan kanske akupunktur och avslappningsövningar kan lindra besvären. Vi ordinerar det ibland till kvinnor som av olika skäl inte kan ta östrogen. Det är svårtolkat. Vi har sett vissa gynnsamma effekter, men de kan inte mäta sig med den effekt som östrogenet ger.

Mer läsning

Annons