Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jaktlaget med anor från 30-talet

Älgjakten är i gång. Vi drog på oss stövlarna och följde med Attersta-Herminges jaktlag ut i skogen.

Annons
Paus i jakten. Mats Bergström hälsar på borderterriern Moa som har full koll på älgjakten. Moa har en gps-sändare på ryggen, allt för att husse Göran Gunnarsson ska kunna hitta henne lättare.

Det är tidig måndagsmorgon och Göran Gunnarsson sitter redo på trappan och väntar. Klockan är strax efter sex och själva jakten ska börja först om en timme. Det måste vara tillräckligt ljust för att man ska kunna skjuta. Från gryning till skymning kan man hålla på. Så här på älgjaktens allra första dag är alla lite extra på hugget.

Jaktlaget heter Attersta-Herminge och håller till i Gällerstatrakten. Sammanlagt är de tolv som jagar tillsammans, just den här måndagen är de åtta ute i skogen. En vuxen älg är de tilldelade, sedan får de också skjuta kalv. De första timmarna på passet ger inget resultat. Vid niotiden samlar jaktledaren Sven-Arne Granström alla igen.

Jaktlaget har anor tillbaka till 1930-talet. De flesta som är med har, eller har haft, sin pappa i jaktlaget. Det gäller även för Sven-Arne, som också har sin son med.

– Pappa dog när jag bara var fem år så det var hans jaktkamrater som tog med mig, berättar Sven-Arne. Det var naturligt att man började jaga. Vi bodde här i byn och jag var inte gammal när jag första gången fick låna en bössa. Det var inte så noga på den tiden.

Han skrattar lite, säger att jaktlaget har skrivit en bok tillsammans. Där berättar de om de olika personer som varit med, om jakthistorier och om udda figurer som funnits i trakten.

Där finns berättelsen om Fredrik Bergfalk som råkade skadskjuta sig själv. Han brukade jaga orre från en koja men en dag gick allt snett.

– När han skulle gå från passet drog han bössan mot sig och råkade skjuta av hela armen. Men han slutade inte jaga för det. Han kunde ha bössan mot armstumpen med hjälp av en käpp.

Sven-Arne fortsätter; berättar om Anders-Petter som flådde huggorm och åt. Eller grillade igelkott över elden.

– Jag vill gärna vara med och bevara de som varit. Jag tycker om att gå tillbaka i historien och ta reda på saker, säger han innan han kallas tillbaka till nutiden.

Pausen vid elden är snart slut. En i jaktlaget har sett älg på håll. Nu ska älghundarna få komma ut och förhoppningsvis få upp ett spår. Jägarna gör sig i ordning, nya pass väntar.

Vid lunchtid smäller det. Göran Gunnarsson har fällt jaktlagets enda tilldelade älg.

– Ja, nu har vi skjutit vår kvot, konstaterar han.

Fast riktigt slut är det inte än. Älgen ska tas om hand och hängas in. Sedan finns det ju kalvar kvar att skjuta. Och nästa år är det dags igen.

Godmorgon. Göran Gunnarsson tar dagens första kopp kaffe innan det är dags att ge sig ut i skogen.
Pass på. I går började älgjakten. Göran Gunnarsson ger sig upp i tornet. Senare på dagen sköt han jaktlagets enda tilldelade älg.
Vilket hundliv. Jämthundarna Trissa och Mitzy väntar på att få ge sig ut på älgjakt. Fast Trissa, till vänster, är lite för ung för den riktiga jakten och är bara med som prao.
Jag vill gärna vara med och bevara de som varit. Jag tycker om att gå tillbaka i historien och ta reda på saker. Sven-Arne Granström.

2000 älgar fälls

Örebro län är uppdelat i åtta älgförvaltningsområden. Varje område gör en älgförvaltningsplan där det framgår hur många älgar som får fällas under en treårsperiod.

Förra året fälldes 2479 älgar i Örebro län. I år räknar man med att det ska fällas något färre, mellan 2000 och 2400 älgar.

I Örebro län pågår älgjakten som längst fram till den sista februari nästa år.

Mer läsning

Glad sommar från läsarna

Annons