Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Det är svårt att vara positiv

Långsamt släpade jag mig fram ute vid Fallen i Karlslund tillsammans med min Molly Malone.

Annons

Vi hade gått långt och var trötta när vi äntligen kunde se vår parkerade bil några hundra meter bort. Vi passerade två män som stod och pratade. Jag nickade och sa hej så som man gör när man passerar främlingar ute i naturen och dom nickade tillbaka. När jag hade passerat vände sig en av männen och höjde rösten:

- Är det du som skriver i NA?

- Ja, det är jag, sa jag.

- När ska du skriva något positivt någon gång?

Överrumplad av kommentaren mumlade jag bara något tramsigt som svar.

- Du är allt en riktig misantrop sa han sedan medan jag rörde mig framåt.

- Jaha, kanske det ropade jag tillbaka utan att riktigt veta vad det betydde.

Men det lät som något jag borde kunna vara...

När jag kom hem slog jag upp ordet i Svenska akademiens ordlista och läste: Människohatare! Oj, det har jag aldrig blivit kallad tidigare, tänkte jag.

Sedan läste jag vidare och insåg att det mer handlar om ett förakt mot de negativa drag hela mänskligheten dras med. Inte mot individuella människor. Och där började jag känna att visst har jag vissa av de dragen i mig. Inte hundra procent. Inte hat och förakt. Men en gigantisk besvikelse över hur lättledda och okritiska vi är. Historielösa och oförmögna att se mönster som visat sig förut med skräckfyllda resultat. Jag ser personer jag känner, personer jag gillar, som delar hatpropaganda från extrema högerpolitiska sajter på Facebook. Naivt och okritiskt. Jag hör samtal som blivit hårdare. Människor proteströstar på ett inhumant rasistiskt parti för att dom är besvikna på de traditionella etablerade partierna utan att förstå vad det leder till.

Se ut över Europa och tala om vad ni ser. Ungern, Grekland, Ryssland och en rad andra länder. Hat och begränsningar i vad du får göra, hur du vill vara och vad du vill skriva och säga. Ett mörker. Jag är övertygad om att de flesta som proteströstar egentligen inte står för detta. Dom är bara arga. Däremot är jag inte säker på att samma personer förstår vad de håller på att ställa till med. Hjulet har börjat rulla. Frågan är om vi får stopp på det innan vi ännu en gång står i eld och aska med ångern och gråten i halsen.

Så du får förlåta mig, mannen i Karlslund. Det är svårt att vara positiv i tider som detta.

Tre ord

1, Frihet:

Har alltid varit en ledstjärna i mitt liv. Utan möjlighet att få styra och bygga sitt eget liv så är det meningslöst...

2, Tolerans:

Hur många bryr sig på djupet om detta ord nu för tiden? Det snackas mycket om det men vad som accepteras är starkt begränsat. Hur toleranta är vi? Egentligen?

3, Öppenhet:

I tider då gränser och murar byggs upp mellan nationer och folk då vet man att något dåligt håller på att hända. Jag är för en utopi. Bort med nationer. Bort med gränser.

Mer läsning

Annons