Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Folk vill ju leva i kaos

Jag tog mig ut från porten på Rudbecksgatan, rundade ett hörn och gick in på Kungsgatan samtidigt som små lätta snöfluffiga flingor började falla från skyn.

Annons

Försökte trycka fram bröstkorgen i en bestämd här-kommer-jag pose samtidigt som jag vevade upp mina mungipor i ett brett leende trots den friska vinden. Jag tänkte på Erik Hamrén och hans mantra om ”shining” som han ännu en gång vräkte ut i ett TV program häromdagen. Du ska skina, du ska vara ständigt glad och visa framåtanda. Så jag gick där och ”shinade” och hoppades på att stärka medborgarna. Men dom gömde sig i luvor och mössor. Kanske lös det där inne? Chefen har krävt det. Denna ständigt skinande värld där de inåtvända och stundtals lite buttra inte får plats.

Sen såg jag svarta skuggor komma cyklande i sina hjälmar på de raka cykelvägarna, jag hörde broddarmén klappra förbi över tundran och suckade över twitterstormar, twitterstormar, twitterstormar där allt avvikande blåser ut och bort från jordens yta. In i ledet kamrater. Vi skapar en perfekt värld här i trygghetssverige där alla gör rätt, inga röker, ingen halkar på stan, lyset är på, brandbilar ska fram, två meter mellan varje torgstånd, häng in jackan, släck lyset och gå hem innan det blir för sent. Och jag vet att det är bra. Man vill skydda invånare från olycka och jävelskap, samhället för kostnader men ibland hörrni...ibland.

Som den ryske författaren Dmitrij Gluchovskij sa i en intervju 2009. ”Ärligt talat höll jag på att ledas ihjäl i väst. Det är så jävla välordnat. I Ryssland är allt kaos och det är mycket roligare.” Han bodde flera år i Europa. Jag lockas trots allt inte att bo i Ryssland. Men hans ord påminner mig om fler gamla röster som bott i oroliga afrikanska länder i många år. Hur levande man blir genom att bo nära kaos. För den värmen och kärleken som finns där mitt i är så mycket starkare än här på vår mellanfrekvens. Men kanske är det bara en myt. Kanske är det bara någons sorts önskan. Alla drömmer väl om trygghet och säkerhet och leva sina liv i lugn och ro? Fast jag vet inte. Varför hoppar folk från skyskrapor? Varför korsar folk Antarktis? Varför slåss fotbollshuliganer i uppgjorda fighter i skogen? Varför äter folk ihjäl sig? Folk har tråkigt! Folk ljuger? Folk vill ha trygghet men drömmer om det farliga. Kaoset.

Filmlördag med tre gamla favoriter:

1, Gilbert Grape:

Gilbert längtar bort från sin amerikanska småstad och alla krav och allt ansvar. ”Att bo där är som att dansa utan musik.”

2, Min vänstra fot:

En fantastiskt fin och sann film om Christy Brown som bara kan röra sin vänstra fot men med den lär sig måla och skriva och vinner respekt och kärlek.

3, Million Dollar Baby:

”Om man inget har, har man inget att förlora” Tragisk och kärleksfull film. Boxning och relationer. Fattigdom och livsvillkor.

Mer läsning

Annons